Söndag 13.3.99 - Lars Winnerbäck

Hon känner efter om det här är att vara fri

Om det här är ett liv med någon mening i

Det är ingen som tjatar längre

Det är ingen här som ber henne stiga upp

Hon går och plockar och hittar sina gamla brev

Lite konstigt att läsa om gamla planer när hon vet hur det blev

Det är ingen som skriver längre

Det är ingenting här som är värt att skriva upp

Ändå känns det som om hela världen sjunger

Har du kommit nånstans

Har du sumpat din sista chans

Är du framme nu

Har du valt en väg att gå

Och ett mål att sikta på

Och är det verkligen du?

Är det verkligen du?

Det fanns stunder när hon visste hur det skulle va

Men det är som om hon glömt vad som var så bra

Hon har för länge sen tappat lusten

Har för länge sedan glömt vad som var värt nånting

Hon minns bara stunder i periferin

Hon minns dagar när dom sopade undan krossat porslin

Det är ingen som bråkar längre

Det är ingen här som börjar gräla om ingenting

Ändå känns det som om hela världen sjunger:

Har du kommit nånstans

Hon känner efter om livet kan va lite mer

Det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter

Det är ingen som pratar längre

Det är såna dagar som vänder allt upp och ner

Det är såna dagar som hela världen sjunger:

Har du kommit nånstans

She knows if this is to be free

If this is a life with any meaning in

No one is nagging anymore

No one here is asking her to get up

She goes and picks and finds her old letters

A little strange to read about old plans when she knows how it turned out

No one is writing anymore

There is nothing here that is worth writing about

Still, it feels like the whole world is singing

Have you come anywhere

Have you swamped your last chance

Are you here now?

Have you chosen a way to go

And a goal to aim for

And is it really you?

Is that really you?

There were times when she knew how it would be

But it's like she forgot what was so good

She has long since lost her desire

Have long ago forgotten what was worth something

She only remembers moments in the periphery

She remembers days when they swept away crushed porcelain

No one is arguing anymore

Nobody here starts arguing about anything

Still, it feels like the whole world is singing:

Have you come anywhere

She knows if life can be a little more

It's gray as if a cloud has hit her neighborhood

Nobody talks anymore

These are the kind of days that turn everything upside down

These are the days when the whole world sings:

Have you come anywhere