Söndermarken - Lars Winnerbäck

Så som himlen ser ut

En tisdag över skolans

Kommunala korridorer

Klockan fyra i oktober

Strax innan det mörknar

Och det luktar från bespisningen

Halvhjärtad husmanskost

Och löven ligger klistrade

Mot marken

Gråvita skyar

Tandläkarväder

Nån grävmaskin som sliter upp

En cykelväg vid fotbollsplan

Och nyponbuskar, nyponbuskar

Hela vägen nyponbuskar

Ser jag när jag blundar

Och nånstans där så blev jag

Den jag är

Jag ser gitarren i butiken

Symbolen för att skolka

Sagan om ett uppror

Drömmen om en högre höjd

Ett sjörövarskepp

Som blåser rätt in i Los Angeles

Och stjärnorna som glittrar

Och ingen jävel når mig

Nånsin mera

En enda ambition

Att få brudarna från Berga

Att skratta eller gråta

Och rymma över taken

Bort från regelboken, stöveltrampet

Tegelväggen, la isla bonita

Och de brandgula

Stolarna man staplar

På varandra

Parkeringshus byggdes

Ett litet steg för människan

Ett stort steg för betongen

Och den rotlösa känslan

Som ännu ett hinder

På vägen mot den råa romantiken

Och gitarren i butiken

Och flykten

Över taken

Man la klossar över ängen

Med små fönster och dörrar

Det var slogans överallt

Från alla medelbeiga firmor

Och en skivaffär i centrum

Som ett hål genom kulissen

Ut i verkligheten, drömmen

Ut till färgerna man bara

Ser på bio

Vi bildade band och blåste ringar

Drog med handen genom jorden

Fyllde naglarna med lera

Av all yta som vi skrapade

För nånstans under lagren

Av tätortstimotej

Bredde stora världen ut sig

Utan farthinder och Konsumkort

Och nypon

Vi satte båtarna i bäcken

Såg dem flyta in i tunneln

Kanske vidare mot Vättern

Och kanalen ut till Nordsjön

Över vågorna mot Irland

Ut på havet och sen blåsa

Iväg och aldrig komma tillbaka

Mer till bäcken

Där det började

Jag ser den gräddgula färgen

Den moderna men diskreta

En helhet får det enkla

Bara fälla upp och skruva

Men ändå alltid nåt

Som ville jaga och förvirra

Nåt som inte var Ikea

Nåt som inte hade lösningen

I kanten

Jag hör det inrökta ljudet

Från en replokal vid tågstation

Bland speditionslokaler

Och bortglömda depåer

Det stumma, dova skinnet

Och basen som darrar i gallret

Och glaset och det doftar

Just som asfalt gör

Om hösten

Vi gömde Fibban under stenen

Willes vin i busken

Hela dungen var ett mikro-Vegas

Ladan bytte hänglås

Och ovan allt en himmel

Liksom silad ifrån kusten

Med det lilla som blev över

Efter vågorna och stormarna

Och skummet

Jag kan inte återvända

En brottsplats måste vila

Flyktbilen är dumpad

Stålarna är rena

Nu bygger vi ett nytt hem

Startar upp och börjar om

Söndermarken jagar mig

Men jag är inte där

As the sky looks

A Tuesday over school

Municipal corridors

At four o'clock in October

Just before dark

And it smells from the dining room

Half-hearted home cooking

And the leaves are glued

Towards the ground

Gray-white clouds

Dental weather

An excavator that wears out

A bike path by the football field

And rosehip bushes, rosehip bushes

All the way rosehip bushes

I see when I close my eyes

And somewhere there I was

Who I am

I see the guitar in the store

The symbol for truancy

The story of an uprising

The dream of a higher altitude

A pirate ship

That blows right into Los Angeles

And the stars that sparkle

And no bastard reaches me

Ever more

A single ambition

To get the brides from Berga

To laugh or cry

And escape over the roofs

Away from the rule book, the boot tramp

The brick wall, la isla bonita

And the fiery yellows

The chairs are stacked

On each other

Parking garage was built

A small step for man

A big step for the concrete

And the rootless feeling

As another obstacle

On the way to the raw romance

And the guitar in the store

And the escape

Over the roofs

They laid blocks over the meadow

With small windows and doors

There were slogans everywhere

From all medium beige companies

And a record store in the center

Like a hole through the scenes

Out into reality, the dream

Out to the colors you just

Looking at the cinema

We formed bands and blew rings

Pulled his hand through the ground

Filled the nails with clay

Of all the surface we scraped

For somewhere under the layers

Of urban timothy

Wide world wide out

Without speed bumps and Consumer Cards

And rosehips

We put the boats in the creek

Saw them float into the tunnel

Maybe further towards Lake Vättern

And the canal out to the North Sea

Over the waves towards Ireland

Out to sea and then blow

Go away and never come back

More to the brook

Where it started

I see the creamy yellow color

The modern but discreet

A whole gets the simple

Just fold up and screw

But still always something

Who wanted to hunt and confuse

Something that was not Ikea

Something that did not have the solution

In the edge

I hear the smoked sound

From a rehearsal room at the train station

Among forwarding premises

And forgotten depots

The dumb, dull skin

And the base trembling in the grid

And the glass and it smells

Just like asphalt does

In the fall

We hid Fibban under the stone

Willes wine in the bush

The whole grove was a micro-Vegas

The barn changed padlocks

And above all a heaven

Like strained from the coast

With the little that was left over

After the waves and storms

And the foam

I can not return

A crime scene must rest

The getaway car is dumped

The steels are clean

Now we are building a new home

Starts up and starts over

Söndermarken is chasing me

But I'm not there