Höst på min planet - Lars Winnerbäck

Jag kanske borde åka utomlands

Du säger att jag borde se mig kring

Men jag har inte tid med någon annanstans

Har inte lust med massa «någonting»

Jag vill se frost ur varje sommardagg

Jag vill se skymning mitt i rusningen

Jag vill se vimlet byta ytterplagg

Jag vill se löven byta färg igen

Du säger att jag har en liten värld

Men den är större än begär

Jag vilar under himmelen

I höst på min planet

Jag sjunger för mig själv

Fastän jag vet

Att sånt kan kallas ensamhet

Nu sköljer luften över sommardamm

Nu landar folk och allting återgår

Nu går passionen och blir allvarsam

Om någon sådan ännu återstår

Jag blev utan, men jag klarar mig

Det finns en park vid Söder Mälarstrand

Dit kan man gå en stund och vila sig

Man kan få nog av all panik ibland

Det är nojor och normer, neuros och rosa neon

Och tomma tal i telefon

Jag vilar under himmelen

I höst på min planet

Jag sjunger för mig själv

Fastän jag vet

Att sånt kan kallas ensamhet

Persiennerna dras ner

Det mörknar och jag ber:

Låt mig bli din melankoliska vemodskavaljer

En nattlig promenad

I en höstmörk stad;

Jag kan inte önska mig nåt mer

Så jag åker inte utomlands

Förrän vintern fäller slutridå

Här är ett skådespel i höstlövsdans

Som jag vill se varenda meter på

Du säger att jag har en liten värld

Men den är snygg och full av flärd!

Jag vilar under himmelen

I höst på min planet

Jag sjunger för mig själv

Fastän jag vet

Att sånt kan kallas ensamhet

Jag vilar under himmelen

I höst på min planet

Jag dansar för mig själv

Fastän jag vet

Att sånt kan kallas ensamhet

Maybe I should go abroad

You say I should look around

But I do not have time for anywhere else

Do not feel like a lot of «anything»

I want to see frost from every summer dew

I want to see dusk in the middle of the rush

I want to see the hustle and bustle change outerwear

I want to see the leaves change color again

You say I have a small world

But it is bigger than desire

I rest under the sky

This fall on my planet

I sing for myself

Although I know

That such a thing can be called loneliness

Now the air washes over summer dust

Now people land and everything returns

Now the passion goes and becomes serious

If any such remains

I was left without, but I manage

There is a park at Söder Mälarstrand

You can go there for a while and rest

You can get enough of all the panic sometimes

There are nojos and norms, neuros and pink neon

And empty numbers on the phone

I rest under the sky

This fall on my planet

I sing for myself

Although I know

That such a thing can be called loneliness

The blinds are pulled down

It's getting dark and I pray:

Let me be your melancholy cavalier of melancholy

A nightly walk

In an autumn dark city;

I can not wish for anything more

So I'm not going abroad

Before winter drops the final curtain

Here is a play in autumn leaf dancing

Which I want to see every single meter on

You say I have a small world

But it is stylish and full of flair!

I rest under the sky

This fall on my planet

I sing for myself

Although I know

That such a thing can be called loneliness

I rest under the sky

This fall on my planet

I dance for myself

Although I know

That such a thing can be called loneliness