Nån annan - Lars Winnerbäck

Solen gick ner som på beställning, det hade inte varit samma sak om den sken

Där vi gick i sjöar som vattenpölar med våra kängor och smala ben

Tänk om kaféet inte stängt så tidigt den kvällen

Tänk om klockan tagit samma vägar som vi

När vi gick på tomma, blöta gator där historierna flög förbi

Och allt som vi sa då

Tänk att man kunde säga så

Vi gick bland gårdar, hus, affärer och skjul

Och allt var så konstigt

Men förbannat kul

Det kunde ha varit nån annan

Men det var jag

Vad är det som gör att man säger saker, man säger saker man inte förstår

Där vi gick på berg som högar av löv med långa jackor och längre hår

Och vad är det som gör att man glömmer saker

Man glömmer att man trivs med livet ibland

När vi flydde från sanning, tid och besvär

För att ta måsten i andra hand

Och allt som vi sa då

Tänk att man kunde säga så

Vi snackade skit om alla vi kunde klandra

För att komma på att vi bara hade varandra

Det kunde varit några andra

Men det var vi

Och vi glömmer höst, och vi glömmer vår

Vi glömmer allt och tror att tiden är svår

Men man kommer på, sen efteråt

Att vi hade rätt kul emellanåt

Ja, vad var det egentligen som hände den kvällen

Vad gjorde mig så förfärligt glad

När vi gick med förhoppningar som drömmar

Om stearinljus och varm choklad

Tänk om kaféet inte stängt så tidigt den kvällen

Tänk om klockan tagit samma vägar som vi

Tänk om vi inte gått i några vattenpölar

Som smala ben och kängor trampat i

Allt som vi sa då

Tänk att man kunde säga så

Nu har jag gått den vägen igen

Men det var inte samma sak, saknar någon vän

Jag önskar att det vore nån annan

Jag anar vem

Men jag vet inte än

The sun went down as ordered, it would not have been the same if it shone

Where we walked in lakes like pools of water with our boots and narrow legs

What if the cafe did not close so early that evening

What if the clock took the same paths as us

As we walked the empty, wet streets where the stories flew by

And everything we said then

Imagine being able to say that

We walked among farms, houses, shops and sheds

And everything was so weird

But damn fun

It could have been someone else

But it was me

What is it that makes you say things, you say things you do not understand

Where we walked on mountains like piles of leaves with long jackets and longer hair

And what is it that makes you forget things

You forget that you enjoy life sometimes

When we fled from truth, time and trouble

To take the must in the second place

And everything we said then

Imagine being able to say that

We talked shit about everyone we could blame

To remember that we only had each other

There could have been some others

But it was us

And we forget autumn, and we forget ours

We forget everything and think that time is difficult

But you get on, late afterwards

That we had a lot of fun sometimes

Yes, what really happened that night

What made me so terribly happy

When we went with hopes like dreams

About candles and hot chocolate

What if the cafe did not close so early that evening

What if the clock took the same paths as us

What if we did not go into any pools of water

Like narrow legs and boots stepped on

Everything we said then

Imagine being able to say that

Now I have gone that way again

But it was not the same, no friend is missing

I wish it was someone else

I guess who

But I do not know yet