Död och himmel - Lars Winnerbäck

Jag hörde från din vän

Att du lämna oss igår

Bland fotbollen, kalendrarna och snön

Att du aldrig sa adjö

Men vi hörde dig ändå

Du har väl alltid släpat runt din sista sömn

Och stan blev tyst och underlig

Den kommer säkert bli sig lik

Men det är som att den saknar lite ström

Jag ser en kö vid Marie Laveau

Och det är glest på Röde Orm

Och lindarna ser bara ut som gamla träd

Och jag följer taxametern

Och jag ser en horisont

Och en tunnel och ett ljus och allt det där

Det är så mycket som har hänt här

Vänner, fester, kärlek, barn

Vi söker och vi rymmer och vi längtar

Och vad man än ska tro om död och himmel

Du är nånstans, du är nånstans

Folk går på och kliver av

På gröna linjen söder ut

En trött och långsam vardagsandedräkt

Och det blir fredagskväll igen

En vanlig radhustacokväll

Nån blir glad av sånt och nån blir knäckt

Jag står och ser vad du blir utan

Det är så tydligt det är så skört

Och det dånar som ett hav där under bron

Och jag minns den kvällen

När vi satt på lokal

Och du skrattade och grät på samma gång

Och du skulle bli farsa

Och du höll ett tal

Du sa jag kan inte, jag kan verkligen inte sånt

Annonser och blomsterbud

Och cirka plus minus noll

Och fasaden som har spelat ut sin roll

Och vad man än ska tro om död och himmel…

Jag hörde från min vän

Att du lämna oss igår

Bland tidtabeller och tunnelbanetåg

Att du aldrig sa adjö

Men vi hörde dig ändå

Vi var många här som kände och som såg

I heard from your friend

That you leave us yesterday

Among the football, the calendars and the snow

That you never said goodbye

But we heard you anyway

You have probably always dragged around your last sleep

And the town became quiet and strange

It will surely be the same

But it's like it lacks some power

I see a queue at Marie Laveau

And it's sparse on Röde Orm

And the linden trees just look like old trees

And I follow the taximeter

And I see a horizon

And a tunnel and a light and all that

There is so much that has happened here

Friends, parties, love, children

We seek and we escape and we long

And whatever you think about death and heaven

You're somewhere, you're somewhere

People get on and off

On the green line south out

A tired and slow everyday breath

And it will be Friday night again

An ordinary townhouse taco night

Someone gets happy about that and someone gets cracked

I stand and see what you become without

It's so clear it's so fragile

And it thunders like a sea under the bridge

And I remember that night

When we sat on the premises

And you laughed and cried at the same time

And you would be a father

And you gave a speech

You said I can not, I really can not do that

Advertisements and flower offers

And about plus or minus zero

And the facade that has played its role

And whatever you think about death and heaven…

I heard from my friend

That you leave us yesterday

Among timetables and subway trains

That you never said goodbye

But we heard you anyway

Many of us here knew and saw