Vänner - Lars Winnerbäck

Nu sitter han och sjunger igen;

Skämt ur sin skrattande dvala

Och du ber honom tystna igen

Och låta händerna tala

Och han ler och förvandlas som pojkarna gör

När inget finns att teatra inför

Och han tror han är förälskad igen

Det är så mycket i skallen

Men när Du säger: God natt kära vän

Står Du påklädd i hallen

Och Du går och han krymper, som pojkar blir små

När dom är nakna med kläderna på

För Du

Såg mer än min fåfängs gitarr

Du slet av en dräkt av en narr

Och låt mina bjällror få falla

Som nu

När teater känns något befängt;

I gryning när krogen har stängt

Faller bjällror från alla

Men mörkret faller bittert igen

Så han skrattar med ljuset

Du gråter i tystnad igen

Med alla häxor i huset

Och han ringer och säger;

Det mörker Du ser

Gör att stjärnorna märks lite mer

Så, han sjunger sina sånger igen

Och Du ler åt hans iver

Och när Du säger;

Det ljusnar min vän

Ja då sitter han redan och skriver:

Ljuset blir större när natten tar form

Och värmen blir mer värd i storm

Och Du

Tog del av min fåfängs gitarr

Du skratta' med enfaldens narr;

Två clowner som vråla' i natten

Som nu

När teater känns mer relevant;

När det enda är mörkt som är sant

Förstår jag dom flyende skratten

Now he sits and sings again;

Jokes from their laughing slumber

And you ask him to shut up again

And let your hands speak

And he smiles and transforms like the boys do

When there is nothing to theater for

And he thinks he's in love again

There's so much in the skull

But when you say: Good night dear friend

Are you dressed in the hall

And You go and he shrinks, like boys grow small

When they are naked with their clothes on

For you

Saw more than my vanity guitar

You tore off a costume of a fool

And let my bells fall

Like now

When theater feels somewhat obscene;

At dawn when the restaurant is closed

Bells are falling from everyone

But the darkness falls bitterly again

So he laughs with the light

You cry in silence again

With all the witches in the house

And he calls and says;

It's dark You see

Makes the stars feel a little more

So, he sings his songs again

And You smile at his zeal

And when You say;

It brightens my friend

Yes, then he is already sitting and writing:

The light gets bigger as the night takes shape

And the heat becomes more valuable in a storm

And you

Took part of my vanity guitar

You laugh with the fool's fool;

Two clowns roaring in the night

Like now

When theater feels more relevant;

When the only thing is dark that is true

I understand the fleeing laughter