Tvivel - Lars Winnerbäck

Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet

Du lever för stunden, precis som jag

Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar

Men lyckan i grunden, precis som jag

Vi är som personifierade Nittiotal

I ett virrvarr av chanser och val

Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer

Jag lever för kicken, precis som du

Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen

Jag har frihet i blicken, precis som du

Här står livet i farstun, så nära inpå

Men det är nåt som gnager ändå

Det kallas tvivel, det där som stör

Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör

Och jag ser hur du tänker på nåt

Hur du längtar dig bort

Som en fågel i bur

En obehaglig distans

En konstig känsla nånstans

Det känns tomt — eller hur?

Som ett kliande, svidande skavsår är den tomhet som kvarstår

När du somnar om natten, precis som jag

Utan mening på jakt efter ruset, genom dunket och bruset

Du lever för skratten, precis som jag

Vi är som flugor i smöret på nån annans kalas

Vi proppar i oss och vi vaknar som as *

Här ligger ångest och prylar i drivor, jag unnar mig skivor

Dom hjälper mot ledan, precis som du

Jag har tid, jag har lediga dagar, där jag sitter och klagar

Och längtar till fredan, precis som du

Kan du höra hur det låter i ditt vilsna skratt?

Kan du känna hur det gnager i natt?

Det kallas tvivel…

Här står livet i farstun, så nära inpå

Men det är nåt som gnager ändå

Det kallas tvivel…

You are free and take everything for granted, you can laugh at life

You live for the moment, just like me

It's noodles and borrowed money, you have gray streaks

But happiness is basically, just like me

We are like personalized Nineties

In a jumble of chances and choices

Lack of routines, plenty of bad habits, plenty of kitschy plans

I live for the kick, just like you

I get uninspired and sad by the demands and stress

I have freedom in my eyes, just like you

Here is life in the foyer, so close

But it's something that gnaws anyway

It's called doubt, the thing that bothers

It is called a lump in the stomach and a strange mood

And I see how you think of something

How you long to get away

Like a bird in a cage

An uncomfortable distance

A strange feeling somewhere

It feels empty - right?

Like an itchy, stinging abrasion is the emptiness that remains

When you fall asleep at night, just like me

No point in the hunt for intoxication, through the thump and the noise

You live for laughter, just like me

We're like flies in the butter at someone else's party

We stuff ourselves and we wake up like *

Here lies anxiety and stuff in drifts, I treat myself to records

They help against boredom, just like you

I have time, I have free days, where I sit and complain

And longs for peace, just like you

Can you hear the sound of your lost laughter?

Can you feel how it gnaws at night?

It's called doubt…

Here is life in the foyer, so close

But it's something that gnaws anyway

It's called doubt…