Nånting större - Lars Winnerbäck

Det sas på radion «Tidsvis uppehåll i Svealand»

Hon tänkte uppehåll är bra men inte nog

Jag skulle hellre se en riktigt bra förklaring

Och allt hon inte gjort, varenda tåg hon inte tagit

Står och tutar nere på gatan, bakom rullgardinen

Och hon vet att det är vår och att varje slant hon inte slängt

Har varit en onödig besparing

Och radion spelar låtar som hon glömt

Allting minner om en dröm som hon har drömt, hon säger

Här i bland ruinerna

Bland torra salta tårar

Här bakom rullgardinerna

Och alla uteblivna vårar

Här under askan utav sönderbrända drömmar

Ska vi bygga nånting större

Det står en man nere vid stationen

Och citerar nåt ur gamla testamentet

Och det syns så väl att han ljuger

När han talar om sin godhet och om satan

Och om livet som ett liv man borde skämmas för

Hon står och sneglar ner på torget

Där han predikar all sin rädsla inför Jesus

Och hon tänker «Jag vill aldrig vara rädd igen»

Och kväll blir natt och tankarna för stora

Det sjönk för djupt, nu har hon inget att förlora, hon säger

Här ibland ruinerna…

Jag går och aktar mig för vintern

Och för gråten och den stora depressionen

Jag har liksom gömt mig i ett halvår under täcket

För att skydda mig mot ensamheten och tvivlet

Och mot tomheten efter explosionen

Och jag ser stormen komma närmre och jag väjer

Tills hon ringer och jag svarar och hon säger

Här i bland ruinerna…

It is said on the radio «Temporary break in Svealand»

She thought breaks are good but not enough

I would rather see a really good explanation

And everything she did not do, every single train she did not take

Standing and honking down the street, behind the blinds

And she knows it's ours and that she's not throwing away any penny

Has been an unnecessary saving

And the radio plays songs she forgot

Everything is reminiscent of a dream she has dreamed, she says

Here in the ruins

Among dry salty tears

Here behind the blinds

And all the missed springs

Here under the ashes of shattered dreams

Shall we build something bigger

There is a man down by the station

And quotes something from the Old Testament

And it is so clear that he is lying

When he talks about his goodness and about satan

And about life as a life one should be ashamed of

She stands and glances down at the square

Where he preaches all his fear before Jesus

And she thinks "I never want to be scared again"

And tonight is night and the thoughts are too big

It sank too deep, now she has nothing to lose, she says

Here sometimes the ruins…

I go and beware of winter

And for the crying and the great depression

I kind of hid for six months under the covers

To protect me from loneliness and doubt

And against the emptiness after the explosion

And I see the storm coming closer and I refuse

Until she calls and I answer and she says

Here in the ruins…