Kom - Lars Winnerbäck

Du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst

Men den är aldrig riktigt lika grym och svartvit som man tror

Jag vet att du sa fel, och hela stan vet om det känns det som

Du gick för långt, du är alltid deras fnask.

Jag säger Kom

Allt är förlåtet, dom snackar bara strunt

Dom har väl redan glömt hur kul det kan va att tumla runt

Din byst är full med rock’n’roll och håret lyser blont

Det vore orättvist om någon skulle döma dig för sånt

Vi går ut och strör små smulor till fåglarna på marken

Vissa dagar är man ett med alla mänskorna i parken

Du min ängel, här i livet får man sota för all skit som man har tyckt

Det gör dig matt och arg och nertryckt

I två alldeles för grova skor, din mun ångar av rök

Vi går hem, du kan väl ruttna på en stol i mitt kök

Jag säger Kom

Kom, så ruttnar vi ihop

På alla veta-bättre-typer som ska säga hur man gör

För har man nån gång grävt en grop

Åt alla veta-bättre-typer

Får man jävlar ligga i och skämmas tills man dör

Det finns ett ord för vad jag lider av, men jag har glömt det nu

Det där att komma på för sent vad man borde sagt, och Du

Vet hur det känns, det vet väl jag, jag har känt dig, jag är van

Jag borde sagt igår, vad jag kom på härom dan

Men nu är allt för sent, nu är det gjort, nu är du dömd

Du blir ett fnask och du är alltid deras fnask, och han är glömd

Men låt dom älta, dividera om vikten i det där

Här får man aldrig göra fel, här får man aldrig göra om

Jag säger Kom

Kom så ruttnar vi ihop

På alla veta-bättre-typer som ska säga hur man gör

För har man nån gång grävt en grop

Åt alla veta-bättre-typer

Får man jävlar ligga i och skämmas tills man dör

Ja, du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst

Och den är lika spottad på som begagnade bröst

Nu faller löv, det blåser på, det börjar om

Jag säger Kom, här är världen, här är livet vi ska leva i

Vi, och alla duvorna på marken, alla fåglarna i skogen

Alla mänskorna i parken, alla herrarna på krogen

Här finns ingen som kan döma, här finns ingen mera lärd

Om ditt liv, om din stad, om ditt land, om din värld

Du kommer alltid tillbaks, med veta-bättre-direktiv

Till en värld, till ett land, till en stad, till ett liv

Några smulor till duvorna, min vän

Sen går vi hem

Ja, sen går vi hem

Sen går vi hem

Ja, sen går vi hem

You go depressed in two far too rough shoes, it's starting to be autumn

But it is never quite as cruel and black and white as you think

I know you said wrong, and the whole town knows if it feels like it

You went too far, you're always their hooker.

I say Come on

Everything is forgiven, they just talk nonsense

They must have already forgotten how fun it can be to tumble around

Your bust is full of rock'n'roll and your hair is blonde

It would be unfair for someone to judge you for that

We go out and sprinkle small crumbs to the birds on the ground

Some days you are one with all the people in the park

You my angel, in this life you have to soot for all the shit you have thought

It makes you dull and angry and depressed

In two far too rough shoes, your mouth steams with smoke

We're going home, you can probably rot on a chair in my kitchen

I say Come on

Come on, we'll rot together

On all know-better-types that should say how to do

Because a pit has ever been dug

To all know-better-types

May you fucking lie in and be ashamed until you die

There is a word for what I suffer from, but I have forgotten it now

That to come up with too late what one should say, and You

Know how it feels, I know, I have known you, I'm used to it

I should have said yesterday, what I came up with this day

But now it's too late, now it's done, now you're doomed

You're a hooker and you're always their hooker, and he's forgotten

But let them dwell, divide the weight of that

Here you must never make mistakes, here you must never redo

I say Come on

Come on, we'll rot together

On all know-better-types that should say how to do

Because a pit has ever been dug

To all know-better-types

May you fucking lie in and be ashamed until you die

Yes, you go depressed in two far too rough shoes, it's starting to be autumn

And it's as spit on as used breasts

Now leaves fall, it blows, it starts again

I say Come, here is the world, here is the life we ​​are to live in

We, and all the pigeons on the ground, all the birds in the forest

All the people in the park, all the gentlemen in the tavern

There is no one here who can judge, here there is no more scholar

About your life, about your city, about your country, about your world

You always come back, with know-better-directives

To a world, to a country, to a city, to a life

Some crumbs for the pigeons, my friend

Then we go home

Yes, then we go home

Then we go home

Yes, then we go home