Eld - Fejd

Fager stod elden i brand

På stenar försjunkna de fanns

Tidlös var natten så skum

Slöjor vid vattnet skyler dess glans

Hänförd var blickar mot eld

I mörkret en skepnad av liv

Sinnen de flyktar så svårt

Bitter var kampen för den som sov

Förgänlig var länkar av blod

Rådande tystnad av sorg

Tärande längtan om tro

Svidande ögon når ej mer fram

Handen mot marken så tung

Spillror av tiden bidar djupt

Förgäten var åldern de levt

Enig var följet vid eldens sken

Fager set the fire on fire

On the rocks sunken they were

Timeless, the night was so foamy

Veils by the water cover its luster

Enchanted were glances at fire

In the dark a form of life

The minds they flee so hard

Bitter was the struggle for the one who slept

Perishable were links of blood

The prevailing silence of grief

Corrosive longing for faith

Burning eyes can no longer reach

The hand against the ground so heavy

Debris of time bids deep

Forget it was the age they lived

The entourage agreed at the light of the fire