Glöd - Fejd

Lågorna blänker tunt och dimmorna döljer

Ensam till dömda myr gläntan den spår

Vindarna dansar här för rusiga tankar

Glöden som tynar med minnena

Runorna många mot åldrig tid

Skyarna bringar köld och grenarna rispar

Ivrig hans gömda syn smärtan går skir

Kölden som väckas här med sårade väsen

Glöden som tynar med minnena

Runorna många mot åldrig tid

Käresta sköljes bort och viljorna famlar

Ödslig till dimma går längstan hon flyr

Skogarna sviker mön för eviga lustar

Glöden som tynar med minnena

Runorna många mot åldrig tid

The flames shine thin and the mists hide

Alone to doomed marsh glade the trail

The winds dance here for rushing thoughts

The glow that fades with the memories

The runes many against old age

The clouds bring cold and the branches scratch

Eager his hidden vision the pain goes clear

The cold that is awakened here with wounded beings

The glow that fades with the memories

The runes many against old age

Beloved is washed away and the will fumbles

Desolate to mist goes the farthest she flees

The forests give way to eternal desires

The glow that fades with the memories

The runes many against old age