Mardrom - Siebenbürgen

Den dunkla maran har lämnat mig

Dagen gryr i öster

Men ännu hemsöks jag utav

Den gångna nattens röster

Jag vandrar likt en vålnad fram

Med tunga steg jag hasa

Dock förråder mig min blick

Som tydligt speglar fasa

Varje natt är lika dan

I kallsvett jag mig vrider

Men kan ej komma undan från

Den mara som mig rider

Vart kan jag fly från något som

Jag själv är boning åt

Det finns ej lindring för min själ

Ej hjälper skratt, ej gråt

Jag är fast i skräckens klor

Likt rovdjur dom mig klöser

Jag lever stilla i vankelmod

Tills döden mig förlöser

The dark mara has left me

The day dawns in the east

But I'm still haunted by it

The voices of last night

I walk like a ghost

With heavy steps I hasten

However, my gaze betrays me

Which clearly reflects horror

Every night is the same day

In cold sweat I turn

But can not get away from

The mara that rides me

Where can I escape from something like

I myself live in it

There is no relief for my soul

Laughter does not help, no crying

I'm stuck in the clutches of horror

Like predators, they scratch me

I live still in hesitation

Until death redeems me