Levande Begravd - Siebenbürgen

Jag vaknar förskräckt

Ur dunkla drömmars makt

Förblindad av det mörker

Som mig ur min fattning bragt

Blott alltför hastigt sanning

I allra högsta grad

Mig bringar andlös fasa:

Jag är levande begravd

Utan möjlighet att fly

Kistans slutna sfär

Kväljes jag av fuktig jord

I sanning dömd jag är

Ty vem kan höra mina skrik

En dödens serenad…

Den stumma jorden döljer mig

Levande begravd

«…Jag känner slutet nalkas

Med långa tysta kliv

I ensamhet och tomhet

Försmäktar jag — alltjämt vid liv

Mina fingrar blöder

Kistans lock är sönderklöst

Jag önskar blott av döden

Från min fasa bli förlöst…»

Ty varje frihetstanke

Är skoningslöst futil

I gravens mörker dväljes jag

I Dödens domicil

För evig tid min ande

Gravens fjättrar bär

För alltid fast i dödens kval

Levande begravd jag är

I wake up terrified

From the power of dark dreams

Blinded by the darkness

Which brought me out of my grasp

Just too hasty truth

To a very high degree

Brings me breathless horror:

I'm buried alive

Without the opportunity to escape

The closed sphere of the coffin

I am suffocated by moist soil

Truly doomed I am

For who can hear my cries?

A serenade of death…

The dumb earth hides me

Buried alive

«… I feel the end is approaching

With long silent steps

In loneliness and emptiness

I languish - still alive

My fingers are bleeding

The lid of the coffin is broken

I only wish for death

From my horror be redeemed… »

For every thought of freedom

Is ruthlessly futile

I dwell in the darkness of the grave

In the domicile of Death

Forever my spirit

The fetters of the tomb bear

Forever stuck in the agony of death

Alive buried I am