Weekend i Harare - Mikael Wiehe

Sheraton i Harare

Var ett ganska märkligt ställe

Där det reste sej på slätten

Som ett gyllne mausoleum

Och safariklädda damer

Drack gingroggar i baren

Och kontokorten fladdrade

Som fjärilar i värmen

Vi hade kommit från hela världen

För att väcka dom som sover

Och vi intog deras ställe

Och vi fyllde det med sång

Tills det darra' som ett struphuvud

Och bulta' som ett hjärta

Tills det skälvde och pulserade

Som våren i oktober

Du hade rest i flera dagar

För att ta dej över gränsen

Och berätta vad som hände

Med dom som gjorde motstånd

Hur man fängslade och slog dom

Hur man mörda' och tortera' dom

I Johannesburg och Kapstaden

I Soweto och Pretoria

Och du började nästan gråta

När du berättade om Nthabiseng

Som polisen sköt i ryggen

När hon redan hade fallit

Så hon numer satt i rullstol

Och aldrig skulle gå igen

Fast hon just var fyllda tretton

Och så gärna ville dansa

Och på natten satt vi allihop

På rum elvahundraåtta

För att ingen kunde sova

Efter allt, vi hade hört

Och flaskan gick från mun till mun

Och vi pratade och skrattade

Och alla var vi vänner

Fast vi aldrig hade setts förut

Och du lånade gitarren

Och du kunde samma sånger

Som dom, jag hade lärt mej

En gång för länge sen

Och du strålade av glädje

Av oräddhet och styrka

Och du återgav mej tron på det

Dom modiga kallar framtiden

Och när weekenden var över

Så reste du tillbaka

Tillbaka över gränsen

Till våldet och förtrycket

Och jag steg ombord på planet

Som tog mej upp i himlen

Och jag svävade bland stjärnorna

Som strålade och gnistrade

Och på morgonen i London

När jag läste Herald Tribune

Så undrade jag om du var en av dom

Som hade arresterats

Och jag tänkte på din glädje

På din oräddhet och styrka

Och jag visste att jag aldrig

Skulle kunna svika eller tveka mer

Sheraton and Harare

Was a rather strange place

Where it rose on the plain

Like a golden mausoleum

And safari-clad ladies

Drank gingroggs at the bar

And the credit cards fluttered

Like butterflies in the heat

We had come from all over the world

To wake those who are asleep

And we took their place

And we filled it with song

Until it trembles like a larynx

And beat 'like a heart

Until it trembled and pulsated

Like the spring of October

You had been traveling for several days

To take you across the border

And tell me what happened

With those who resisted

How to imprison and beat them

How to murder and torture them

In Johannesburg and Cape Town

In Soweto and Pretoria

And you almost started crying

When you told me about Nthabiseng

As the police shot in the back

When she had already fallen

So she was now in a wheelchair

And would never go again

Though she had just turned thirteen

And so wanted to dance

And at night we all sat

In room eleven hundred and eight

Because no one could sleep

After all, we had heard

And the bottle went from mouth to mouth

And we talked and laughed

And we were all friends

Though we had never been seen before

And you borrowed the guitar

And you knew the same songs

Like them, I had learned

One time long ago

And you radiated joy

Of fearlessness and strength

And you restored my faith in it

The brave call the future

And when the weekend was over

So you traveled back

Back across the border

To the violence and oppression

And I boarded the plane

Who took me up to heaven

And I hovered among the stars

Which radiated and sparkled

And in the morning in London

When I read the Herald Tribune

So I wondered if you were one of them

Who had been arrested

And I thought of your joy

On your fearlessness and strength

And I knew I never

Could disappoint or hesitate more