Trollkarlen - Mikael Wiehe

I den mycket lilla staden

Är luften tjock som rök

Den världsberömde trollkarlen

Ska komma på besök

Man flaggar på hotellet

Som för en president

Och stadens blåsorkester

Har fått nya instrument

Så kommer han med tåget

-han åker alltid tåg

En mycket gammal trollkarl

I sliten paletå

Två koffertar med snören om

Och vågor i sitt hår

Och ett litet, listigt leende

Som ingen kan förstå

Och blåsorkestern blåser

Och talar’n håller tal

Och mänskor ropar bravo

För de’e så, det brukar va

Sen går han till hotellet

Där presidenten brukar bo

Men städerskorna säger

Att han har hål i sina skor

Han har rest i hela världen

Han har trollat överallt

Han har trollat sej förmögen

Han har trollat sej ett namn

Nu kan han inte trolla mer

Men de’e det inte nån som vet

Och hans liv är sedan länge

En evighetsturné

Det sorlar av förväntan

I hotellets stora sal

Som packade sardiner

Sitter mänskorna på rad

Och fifflarna och skojarna

Har bänkat sej längst fram.

Dom hoppas kunna stjäla nåt

Ur mästarens program

Och så står han där på scenen:

En levande legend

Och härmar nåt, han lärde sej

En gång för länge sen

Han flaxar med sin kappa

Och han viftar med sin stav

Ja, han känner sina kunder

Och vet vad dom vill ha

Och publiken sitter hänförd

Och låter sej bedras

Som trollkarl är han kanske usel

Men som humbug är han bra

Och när allt till sist är över

Så gratulerar man sej själv

Man vet att man har upplevt

En oförglömlig kväll

En trollkarl sitter ensam

På rummet där han bor

Med döden i sitt hjärta

Och hål i sina skor

Ett litet, listigt leende

Så höjer han sin blick

Dom trodde att han trollade

De’e det som är hans trick

In the very small town

Is the air thick as smoke

The world-famous magician

Will be visiting

You flag at the hotel

As for a president

And the city's wind orchestra

Has received new instruments

Then he comes with the train

- he always travels by train

A very old magician

In tired palette

Two suitcases with the strings on

And waves in his hair

And a small, cunning smile

Which no one can understand

And the wind orchestra is blowing

And the speaker gives a speech

And people shout bravo

For those who do, it's usually huh

Then he goes to the hotel

Where the president usually lives

But the cleaning ladies say

That he has holes in his shoes

He has traveled all over the world

He has conjured everywhere

He has conjured himself wealthy

He has conjured up a name

Now he can no longer conjure

But no one knows

And his life is long gone

An eternity tour

It is buzzing with anticipation

In the hotel's large hall

Like packed sardines

People sit in a row

And the pranks and jokers

Has sat down at the front.

They hope to steal something

From the master's program

And so he stands there on stage:

A living legend

And imitating something, he learned

One time long ago

He flaps his coat

And he waves his wand

Yes, he knows his customers

And know what they want

And the audience is captivated

And lets himself be deceived

As a magician, he may be lousy

But as a hoax, he is good

And when everything is finally over

So you congratulate yourself

You know you have experienced

An unforgettable evening

A magician sits alone

In the room where he lives

With death in his heart

And holes in their shoes

A small, cunning smile

Then he raises his gaze

They thought he was conjuring

That's his trick