När ormen ömsar skinn - Mikael Wiehe

Du trodde, du var säker

Du trodde, du var trygg

Nu ligger du och sprattlar

Som en skalbagge på rygg

Livets autostrada

Där du drog fram i all din glans

Har bli’tt en dammig byväg

Som inte leder någonstans

Du längtar till en ordning

Som inte längre finns

De’e så, det brukar kännas

När ormen ömsar skinn

Världen störtar samman

Livet går i kras

Marken börjar skaka

Och ingenting står kvar

Fördämningarna brister

Vargen slipper lös

Gamla stjärnor faller

Och nya stjärnor föds

Du ser dej om i fasa

Och fattar ingenting

Sådant sker om natten

När ormen ömsar skinn

Du vaknar ur din dvala

Du vaknar ur din dröm

Du förstår att du har sovit

Den omedvetnes sömn

Allt, du ville hålla

Har glidit ur din hand

Huset som du reste dej

Var byggt på lösan sand

Du famlar runt i mörker

Som om du vore blind

Sådant brukar hända

När ormen ömsar skinn

Du står i din förvirring

Ditt hjärta gör så ont

Ditt sinne är förmörkat

Och din hjärna all’es tom

Alla som du älskade

Har redan gett sej av

Varken löften eller lögner

Kunde hålla dom tillbaks

Det finns en tid för glädje

Det finns en tid för sorg

Det finns en tid att öppna sej

Och en tid att vara hård

Natten föder drömmar

Som mörker föder ljus

Och vem kan säkert säga

Hur sanningen ser ut

Kanske kommer dagen

När du dansar kind mot kind

Sådant kan va möjligt

När ormen ömsar skinn

You thought you were safe

You thought you were safe

Now you're lying and frolicking

Like a beetle on its back

Livets autostrada

Where you drew forth in all your glory

Has become a dusty village road

Which leads nowhere

You long for an order

Which no longer exists

Dee so, it usually feels

When the snake sheds its skin

The world is collapsing

Life crashes

The ground begins to shake

And nothing remains

The dams are lacking

The wolf escapes

Old stars are falling

And new stars are born

You look around in horror

And do not understand anything

This happens at night

When the snake sheds its skin

You wake up from your slumber

You wake up from your dream

You understand that you have slept

The sleep of the unconscious

Everything, you wanted to keep

Has slipped out of your hand

The house as you raised dough

Was built on loose sand

You grope around in the dark

As if you were blind

This usually happens

When the snake sheds its skin

You are in your confusion

Your heart hurts so much

Your mind is darkened

And your brain is all empty

Everyone you loved

Has already left

Neither promises nor lies

Could hold them back

There is a time for joy

There is a time for sorrow

There is a time to open up

And a time to be tough

The night gives birth to dreams

As darkness gives birth to light

And who can say for sure

What the truth looks like

Maybe the day will come

When you dance cheek to cheek

This can be possible

When the snake sheds its skin