Lindansaren - Mikael Wiehe

Jag minns min barndoms längtan

Jag minns den starkt och klart:

Att kunna gå på lina

Under en cirkus välvda tak

Tänk, att få sväva högt där uppe

Som en stjärna i det blå

Långt ovan pajasar och clowner

Ville jag dansa fram på tå

Och våren kom och värmen

Och det var årets stora dag

Med vimplar och fanfarer

Kom cirkusen till stan

Och jag satt först och främst av alla

När orkestern spela' opp

Och längtan var som svindel

Eller feber i min kropp

Jag njöt av alla konster

Av mänskor och av djur

Men lycklig blev jag inte

Förr'n det var lindansarens tur

När virveltrumman skrällde

Och ljuset släcktes ner

Bara en ensam strimma lyste

När han tog sitt första steg

Han svävade som tyngdlös

Han dansa' som i trance

Det var så obeskrivligt vackert

Att vi förstod att det är sant

Att man kan trotsa alla lagar

Att man kan bryta alla band

Och att det inget finns i världen

Som en mänska inte kan

Och vad vet jag väl vad som hände

Om det var nåt som inte höll

Om det var nåt som sprack

Eller nåt som brast

Men han snubblade och föll

Och medan skriken blev till tystnad

Och mitt hjärta slog och slog

Så låg en stjärna där i sågspånet

Och slocknade och dog

Men livet måste levas

Också när man inte längre vill

Men jag gick aldrig mer på cirkus

Jag hörde inte längre till

Det är som miste man förmågan

Att ge sej drömmarna i våld

När man har sett en stjärna falla

På alltför nära håll

I remember the longing of my childhood

I remember it strongly and clearly:

To be able to walk on a rope

Under a circus vaulted ceiling

Imagine being able to soar high up there

Like a star in the blue

Far above clowns and clowns

I wanted to dance on my toes

And spring came and the heat

And that was the big day of the year

With pennants and fanfares

Come the circus to town

And I sat first and foremost of all

When the orchestra play 'up

And the longing was like dizziness

Or fever in my body

I enjoyed all the arts

Of humans and of animals

But I was not happy

Before that it was the line dancer's turn

When the vortex drum rattled

And the light went out

Just a lone streak listed

When he took his first step

He hovered as if weightless

He dances' as in a trance

It was so indescribably beautiful

That we understood that it is true

That you can defy all laws

That you can break all ties

And that there is nothing in the world

As a human being can not

And what do I know what happened

If there was something that did not hold

If something broke

Or something that broke

But he stumbled and fell

And while the screams became silence

And my heart beat and beat

Then a star lay there in the sawdust

And went out and died

But life must be lived

Even when you no longer want to

But I never went to the circus again

I no longer belonged

It's like losing your ability

To give in to dreams in violence

When you have seen a star fall

Too close