Jag spelade för dårarna - Mikael Wiehe

Jag spelade för dårarna

en frusen dag i maj

Vi satt i hospitalets park

i tröja och kavaj

Jag var där på ett kort besök

Det är jag då och då

när almanackan medger det

och andan faller på

Jag sjunger mina sånger

med en klar och tydlig röst

så dårarna ska höra

när dom stiger ur mitt bröst

När sångerna är sorgliga

då faller dom i gråt

När sångerna är glada

då gråter dom ändå

Jag sjunger om den ödslighet

där mänskan vandrar kring

Om murarna som skyddar

men som också spärrar in

Jag sjunger om dom mäktiga

som härskar som dom vill

Om allt, man skulle ändra på

om modet räckte till

Så sjunger jag som jag alltid gjort

om saker som jag vet

Men också om en frihet

bortom stängsel och staket

Och dårarna, dom ler mot mej

i hemligt samförstånd

Dom vet att fast jag döljer det

så är jag en av dom

I played for the fools

a frozen day in May

We sat in the hospital park

in sweater and jacket

I was there on a short visit

It's me from time to time

when the calendar allows it

and the spirit falls on

I sing my songs

with a clear and distinct voice

so the fools will hear

when they rise from my chest

When the songs are sad

then they fall into tears

When the songs are happy

then they cry anyway

I sing about that desolation

where man wanders around

About the walls that protect

but which also locks in

I sing about the mighty

who rule as they please

If anything, one would change

if the courage was enough

So I sing like I always did

about things I know

But also about a freedom

beyond fences and fences

And the fools, they smile at me

in secret agreement

They know that even though I'm hiding it

so I'm one of them