Bara en hemlös - Mikael Wiehe

Jag tog mej en runda på stan där jag bor

Då såg jag en hemlös som låg i en port

med ansiktet nersmort av lera och grus

Där måste han ha legat sen kvällen förut

Bara en hemlös och nu är han död

Ingen kan längre höra hans bön

Ingen som minns hur han svalt eller frös

Bara en hemlös och nu är han död

En tidning som täcke mot kyla och regn

En gatsten som kudde, trottoaren som säng

Ansiktet märkt av hur livet gått fram

Några hoptiggda slantar låg kvar i hans hand

Bara en hemlös och nu är han död

Ingen kan längre höra hans bön

Ingen som minns hur han svalt eller frös

Bara en hemlös och nu är han död

Jag undrar hur det känns när ens liv går på grund

Att kisa mot världen från en bottenlös brunn

Att bli som ett ök som knappt kan asa sej fram

Att leva på gatan och dö utan namn

Bara en hemlös och nu är han död

Ingen kan längre höra hans bön

Ingen som minns hur han svalt eller frös

Bara en hemlös och nu är han död

I took a tour of the town where I live

Then I saw a homeless man lying in a gate

with the face smeared with mud and gravel

He must have been there since the night before

Just a homeless man and now he's dead

No one can hear his prayer anymore

No one remembers how he starved or froze

Just a homeless man and now he's dead

A newspaper as a cover against cold and rain

A paving stone as a pillow, the sidewalk as a bed

The face marked by how life went

Some pennies were left in his hand

Just a homeless man and now he's dead

No one can hear his prayer anymore

No one remembers how he starved or froze

Just a homeless man and now he's dead

I wonder how it feels when one's life goes to waste

Squinting at the world from a bottomless well

To become like an desert that can barely thrive

To live on the streets and die without a name

Just a homeless man and now he's dead

No one can hear his prayer anymore

No one remembers how he starved or froze

Just a homeless man and now he's dead