Balladen om den stackars Karlsson - Mikael Wiehe

Har ni hört om den stackars Karlsson

Har ni hört om vad han har gjort

Han har smygtittat genom nyckelhålet

till himmelrikets port

Fast han visste, han inte borde

och fast han visste, han inte fick

så såg han himmelens ljus i närapå en hel minut

Men så gick det också som det gick

Nu går han sorgsen omkring på jorden

och den är ensam och mörk och trist

Han har en längtan som bor i bröstet

och han kan inte bli den kvitt

Nej, han kan aldrig va riktigt lycklig

och han kan aldrig va riktigt glad

För sen han kika' dit in där själva saligheten finns

så är det bara där som han vill va

Några gör för kärlek

vad andra gör för guld

Några mister vettet

för ett par vackra ögons skull

Den starke slåss för makten

den fattige för mat

Och alla har vi nånting

som vi allra helst vill ha

Jag har trampat på tusen gator

Jag har suttit på tusen tåg

Och jag har vandrat i alla städer

ifrån Bangkok till Bordeaux

Det finns så många som man kan ömka

Men allra ömkligast är nog den

som har fått kika dit in där själva saligheten finns

och aldrig mera kommer dit igen

Have you heard of the poor Karlsson

Have you heard of what he has done

He has peeked through the keyhole

to the gate of heaven

Though he knew he should not

and though he knew he did not

then he saw the light of heaven for almost a whole minute

But so it went as it went

Now he walks the grief around the earth

and it is lonely and dark and sad

He has a longing that lives in his chest

and he can not get rid of it

No, he can never be really happy

and he can never be really happy

Then he peeks in to where the bliss itself is

then it's just where he wants to be

Some do for love

what others do for gold

Some lose their minds

for the sake of a pair of beautiful eyes

The strong fight for power

the poor for food

And we all have something

which we most want

I have trampled on a thousand streets

I've been on a thousand trains

And I have walked in all the cities

from Bangkok to Bordeaux

There are as many as you can feel sorry for

But the most miserable is probably the one

who have had a peek into where the bliss itself is

and will never go there again