Tusenåriga stråk - Vintersorg

På tiällhedens myrplatå står färgspänsten all

Längs urgamla landmärken våta

Betagen av växtrikets förföriska kall

Dess prunkande och skrimrande gåta

Jag reser i regnskuggans dävna rike

På höglandsslättens allvarsgrönskande dunkel

Med känslan;

som markernas jämnlike

En värdväxt för orkidé och isranunkel

Jämmerdal i ljus undanskymd

Längs tusenåriga stråk

En vid horisont med oändlig rymd

Spridda tecken från samma epok

Mager jordmån märkt av köld

Längs tusenåriga stråk

Under höstfrostens glittriga sköld

Allt ur samma röst, allt ur samma språk

I dalgången dras jag mot vattenbryn

Där den flyktiga morgondimman tågar

Den kommo från djupet, den kommo ifrån skyn

Och frammanar alla syner som av storslagenhet lågar

Stiglös utpost för denna vandringsgesällen

Medan dvärgbjörksnåren hätar sitt spröda skuggvalvla däröver

Lågalpina videbälten ger mig ro och viloställen

Rötter inrunder ger mig den huldhet jag behöver

Jämmerdal i ljus undanskymd

Längs tusenåriga stråk

En vid horisont med oändlig rymd

Spridda tecken från samma epok

Mager jordmån märkt av köld

Längs tusenåriga stråk

Under höstfrostens glittriga sköld

Allt ur samma röst, allt ur samma språk

Öppen för skridande villfarelse på mo och mad

Bergklyftan siras av solens ljusa lyfting

Lockad av alstringsrika rännilars sorlande serenad

Som stiger ur fjällsjöns djupa syftning

On the bog plateau of tiällheden, the color elasticity is all

Along ancient landmarks wet

Conquered by the seductive cold of the plant kingdom

Its flamboyant and shimmering mystery

I travel in the dull realm of the rain shadow

On the high-altitude greening gloom of the highlands

With the feeling;

as the equal of the lands

A host plant for orchid and ice donut

Jämmerdal in light obscured

Along millennial paths

A wide horizon with infinite space

Scattered characters from the same era

Lean soil marked by cold

Along millennial paths

Under the glittering shield of autumn frost

Everything from the same voice, everything from the same language

In the valley I am drawn towards the water's edge

Where the fleeting morning mist trains

It came from the deep, it came from the sky

And evokes all visions that lie of grandeur

Pathless outpost for this hiking companion

While the dwarf birch groves heat their brittle arch over them

Low alpine wicker belts give me peace and rest

Roots rounding gives me the chastity I need

Jämmerdal in light obscured

Along millennial paths

A wide horizon with infinite space

Scattered characters from the same era

Lean soil marked by cold

Along millennial paths

Under the glittering shield of autumn frost

Everything from the same voice, everything from the same language

Open to glaring delusion on mo and mad

The gorge is adorned by the sun's light lifting

Attracted by the buzzing serenade of rich gills

Which rises from the deep aim of the mountain lake