Norrskenssyner - Vintersorg

Beskuggad av atmosfärers doktrin

Förföljd av vidskeplighetens fenomen

I mörkrets kista ryms fantasin

Som släppts ut av solvindens stundliga sken

Sinnesupplevelse och sensation;

Dödsinsikt och livfullhet

Flimrar ut ifrån ljusets grundton

Med imposant dignitet

En magnetisk växling löper på nattens palett

Och stormar lufthavet med bränders gestalt

Likt gröna facklor som bränner ut sin egen siluett

Mot en fond av rymdens världsallt

Förlupna gnistors dans

Från lägereld och gärdad spiselkrans

Sammanstrålar med norrskensprakt

Likt en förblindande fantom

Som färdats med eldtungors pråm

Och ljussätter syner som alldaglighet har mörklagt

Nu brinner hela himlakronan

Med en orytmisk puls i höjdled

Och väcker sång hos varghonan

Som smyger mellan skuggorna från nordblossets led

Shadowed by the doctrine of atmospheres

Pursued by the phenomenon of superstition

The coffin of darkness holds the imagination

Released by the momentary light of the solar wind

Sensory experience and sensation;

Insight into death and vitality

Flickers from the basic tone of the light

With imposing dignity

A magnetic shift runs on the night's palette

And storms the air with the shape of burners

Like green torches burning out their own silhouette

Towards a fund of space's universe

Past dance of sparks

From campfire and fenced fireplace wreath

Radiates with the splendor of the Northern Lights

Like a blinding phantom

Who traveled with the barge of tongues of fire

And illuminates visions that have obscured everyday life

Now the whole crown of heaven is burning

With an elevated arrhythmic pulse

And evokes song in the female wolf

Sneaking between the shadows from the northern flare