Elddraken - Vintersorg

Osande svaveldoft från stigande motlut

Marken vibrerar av en inre resonans

Jordskorpan spricker, ett bål vältras ut

Likt ett sagomonster som virar ut sin flammande svans

Elddraken vaknar ur bergets djup

Vulkanen som sovit i sekler många

Nu sprutar sitt brinnande blod över raviner och stup

Och frustar med rök och ånga

En eldstorm tillsammans med sten och aska

Svallar nedför bergssluttningen, mot dess kanjon

Ur gapet: som en ande ur flaska

Strömmar lavaflödet i mångskiftad aktion

Andedräkten: vulkanaskan, täcker och kväver allt i sin bana

Från magsäcken: magmakammarens huldade tron

Giftiga gasmoln svävar över momentana

Eldögon från hettande drakbon

Tills eldtungor krälar ner i sin krater

Tillbaka till urbergets mecenater

Smell of sulfur from rising slopes

The ground vibrates by an inner resonance

The earth's crust cracks, a bonfire is rolled out

Like a fairytale monster that winds out its flaming tail

The fire dragon wakes up from the depths of the mountain

The volcano that has slept for centuries

Now his burning blood is splashing over ravines and precipices

And snort with smoke and steam

A firestorm along with rock and ash

Swells down the hillside, towards its canyon

Out of the gap: like a spirit out of a bottle

Flows lava flow in diverse action

The breath: the volcanic ash, covers and suffocates everything in its path

From the stomach: the cherished throne of the stomach chamber

Toxic gas clouds hover over instantaneous

Fire eyes from hot dragon nests

Until tongues of fire crawl down into its crater

Back to the patrons of the bedrock