Vid vassen av den krökta ström - Helen Sjöholm

Vid vassen av den krökta ström

Som tycktes kärlek, kärlek susa

Låt ömma känslor dig berusa

Var lycklig, älska, njut och dröm

Men vet att under kärlekstvång

Ack vilket tvång den hunnit giva

För första känslan trogen bliva

Ty hjärtat älskar blott en gång

Sitt lugn den aldrig åter får

Som med en trogen kärlek bryter

Om tusen band han sedan knyter

Skall ångern följa i hans spår

Den sorg som tär hans kvalda bröst

Och tårarna uppå hans läger

Skall vittna att han allt inget äger

Den minsta ro, den minsta tröst

Den minsta ro, den minsta tröst

At the reeds of the curved stream

Who seemed love, love whizzing

Let tender feelings intoxicate you

Be happy, love, enjoy and dream

But know that under love compulsion

Alas, what compulsion it has had time to give

For the first feeling to be faithful

For the heart loves only once

Its peace it never gets again

As with a faithful love breaks

About a thousand ribbons he then ties

Should remorse follow in his footsteps

The sorrow that eats his suffocated breasts

And the tears on top of his camp

Must testify that he does not own anything

The slightest peace, the slightest consolation

The slightest peace, the slightest consolation