Så vände vinden - Kleerup, Helen Sjöholm

Och någon sa att skuggan under träden

Allt mer och mer som frosten kom blev vit

Som om dess gröna gräs var sommarns hår

Som hastigt åldrades och frös till is Jag stod tyst och frusen där i mörkret

Och hörde bara allt som var mig kärt

Försvinna i en mörk och isig vind

Och sommaren låg snart död i landet Rind Så vände vinden om

Den svarta hettan kom Sen föll jag rakt i armarna på någon

På någon som kom springande och skrek

Jag visste inte vem i detta mörker

Som fångat mig när båda benen svek Om detta var en djävul eller mänska

Ty dånet ökade till en orkan

Och den som höll mig ropade allt högre

Skydda ögonen det kommer snart Så vände vinden om

Den svarta hettan kom Då gjorde jag min röst så gäll jag kunde

Och skrek tillbaks till honom 'jag är blind

Och därför skyddad jag har aldrig sett

Men alltid bara känt på landet Rind' Då släppte mannen mig och sprang för livet

Jag vet ej vart i nattens heta dån

Som plötsligt bara kunde överröstas

Av fruktansvärda åskor fjärran från Så vände vinden om

Den svarta hettan kom Jag lyckades att nå en stenig håla

Där hettan ej var outhärdligt hård

Och någon förde mig ingenom natten

Den tid som följde blev mitt ödesår Jag lärde mig det stora skriets blindskrift

I ansikten jag tog på med min hand

Nu är jag sångerska i Tredje salen

Och återvänder aldrig till mitt land Så vände vinden om

Den svarta hettan kom

And someone said that the shade under the trees

More and more as the frost came it turned white

As if its green grass was the hair of summer

As it quickly aged and froze to ice I stood silent and frozen there in the dark

And just heard everything that was dear to me

Disappear in a dark and icy wind

And the summer was soon dead in the land Rind So the wind turned

The black heat came Then I fell straight into someone's arms

On someone who came running and screaming

I did not know who in this darkness

Who caught me when both legs betrayed Whether this was a devil or human

For the roar rose to a hurricane

And the one who held me shouted louder and louder

Protect your eyes it's coming soon So the wind turned

The black heat came Then I made my voice as I could

And shouted back to him 'I'm blind

And therefore protected I have never seen

But always only known in the country Rind 'Then the man released me and ran for his life

I do not know where in the hot thunder of the night

Which suddenly could only be overruled

Of terrible thunders far from So the wind turned

The black heat came I managed to reach a rocky cave

Where the heat was not unbearably hard

And someone took me through the night

The time that followed became my year of destiny. I learned the Braille of the Great Scream

In the faces I touched with my hand

Now I'm a singer in the Third Hall

And never return to my country So the wind turned

The black heat came