Orostider - Dråpsnatt

Det kryper.

det krälar

I mitt väsen, under min hud

För vi äro alla trälar

Vår Moder klädd i dödens skrud

Jar ser en värld dö framför mina ögon

Och i min nästas anlete

Panik som jag aldrig sett förut…

Öde gator, öde torg

Vergligheten äro ej sig lik

I staden, och människans högborg

Ekar Moders hesa skrik

Moders hand smeker min kind

Hennes kalla knogar mot svettig hud

Och mina organ ger långsamt upp

Vår Moder är klädd i dödens skrud

It's crawling.

it's crawling

In my being, under my skin

Because we are all slaves

Our Mother dressed in the garb of death

Jar sees a world die before my eyes

And in my neighbor's face

Panic like I've never seen before…

Deserted streets, desolate squares

The reality is not the same

In the city, and the stronghold of man

Ekar Mother's hoarse scream

Mother's hand begs my child

Her cold knuckles against sweaty skin

And my organs are slowly giving up

Our Mother is dressed in the garb of death