Jökeln - Vintersorg

Som en gammal isbelupen drake ligger Jökeln tung

Och vitgrönraggig nedför branten mellan tvenne toppar

Stjärten lindad runtom högsta

Spetsen, buken spänd och stinn

I fjällets kittel

Ryggen krönt av mittmoränens ås

Svart och knölig

Ner mot daln han sträcker långsmal nos med rynkigt

Skinn till läppar, vita tänder grina där imellan

Genom Jökelportens svarta hål rinner ur hans

Gap en lerig ström

Taggig kam på hjässan, mörka grumligt gröngrå ögon

Stelt han stirrar över dalen ner

Trycker nosen vädrar mot

Marken mellan tassarna vars mörka klor

Skymta fram ur våt smutsgrå ragg

Småväxt ättling av sin jättestamfar, istidsdraken

Fader Jökul själv

Han som sträckte stjärten upp

Mot polen ramarna mot blockberg och ural

Han som över fjäll och slätter vräkte sig

Krälande och vältrande

Han som fyllde hav och sjöar

Rev med klorna rispor i de hårda hällar

Gnagde klipporna och pressade

Bergen samman med sin tyngd

Han som skövlade och lade öde sagoskogar

Gröna paradis

Blåste med iskall andedräkt bort

Allt som levde, blommande och lyste

Like an old ice-covered dragon, Jökeln is heavy

And white-green rag down the precipice between two peaks

The tail wrapped around the highest

The tip, abdomen tense and tight

In the cauldron of the mountains

The back is crowned by the mid-moraine ridge

Black and lumpy

Down towards the valley he stretches his long narrow nose with wrinkles

Skin to lips, white teeth grinning in between

Through Jökelporten's black hole flows out of his

Gap a muddy stream

Prickly comb on the scalp, dark cloudy green-gray eyes

Stiffly he stares across the valley down

Pressing the nose breathes against

The ground between the paws whose dark claws

Glimpses out of wet dirty gray rag

Small-grown descendant of his giant ancestor, the ice age dragon

Father Jökul himself

He who stretched his tail up

Towards Poland the frames towards the block mountains and the Urals

He who over mountains and plains threw himself

Crawling and rolling

He who filled the seas and lakes

Tear with the claws scratches in the hard slabs

Gnawed the rocks and pressed

The mountains together with their weight

He who ravaged and laid desolate fairytale forests

Green paradise

Blown away with icy breath

Everything that lived, bloomed and shone