Universums dunkla alfabet - Vintersorg

Likt ett levande väsen i harmonerande dynamik

Besjälad i den stora talens lagar

En mondial kompositör av sfärers musik

Sedan begynnelsens skaparrusiga dagar

Dess språk är grunden till brinnade novor

Och mitt hjärtas symfoniska korus

De exploderande stjärnkropparnas offergåvor

Som synes återskapa hemlighetsfulla torus

I kometernas svans

Finns dess struktur

En trogen konstans

Likt timglas och solur

Förbryllande tal

Bygger vår världsenhet

I varje fraktal

Universums dunkla alfabet

Jag går äventyrslysten i Lindemanns tankegångar

Pi har öppnat en port på glänt

Fordom tämjdes vi som algebrans fångar

Nu söker vi nyckeln med nya instrument

Den gåtfulla kraft längs tidens ocean

Som retfullt har prövat modet

Jag betraktar solars bländande karavan

Med Arcturus skälvande i blodet

I kometernas svans

Finns dess struktur

En trogen konstans

Likt timglas och solur

Förbryllande tal

Bygger vår världsenhet

I varje fraktal

Universums dunkla alfabet

Ljusböljor burna genom mörkrets arena

Styrda av cirkelradiers approximativa tal

Det olösta mysteriet får tanken att skena

När vi finner ytterligare en decimal

Kuvad under utforskandets majestät

Förlorad i Arkimedes kvadtratrötters gap

Fängslad i formlernas komplicerade nät

Driven mot branten till galenskap

Like a living being in harmonious dynamics

Inspired by the laws of the great speeches

A global composer of spherical music

Since the beginning of the creative days of the beginning

Its language is the basis of burnt novors

And the symphonic chorus of my heart

The sacrificial offerings of the exploding star bodies

Which seems to recreate mysterious torus

In the comets' tail

Is its structure

A faithful constancy

Like hourglass and sundial

Puzzling speech

Builds our world unit

In each fractal

The universe's obscure alphabet

I walk adventurously in Lindemann's thoughts

Pi has opened a gate ajar

In the past, we were tamed as prisoners of algebra

Now we are looking for the key with new instruments

The enigmatic power along the ocean of time

Who has resentfully tried courage

I look at the dazzling caravan of the sun

With Arcturus trembling in the blood

In the comets' tail

Is its structure

A faithful constancy

Like hourglass and sundial

Puzzling speech

Builds our world unit

In each fractal

The universe's obscure alphabet

Waves of light carried through the arena of darkness

Controlled by approximate numbers of circle radii

The unsolved mystery makes the thought shine

When we find another decimal

Squeezed under the majesty of exploration

Lost in the gap of Archimedes' square roots

Trapped in the complicated web of formulas

Driven towards the precipice to madness