Rymdens Brinnande Öar - Vintersorg

Rymdens övärld med kobbar och skär

Omvärvs av nebulosornas dans

Vårt upphov har ritat dess karta och sfär

Vi simmar i havet av dess förtrollande strålglans

Djupsinniga funderingar som ej ryms på jorden

Från fäders skuggor de sakta vandra

Stjärnors mystik ledsagar orden

Där orakel och teori träffar varandra

Rymdens brinnande öar

Lyser upp vår väg genom tid och rum

Bland iskolosser som avbildar frusna sjöar

Livets palett i universum

Rymdens brinnande öar

Kastar ut en eld med ljusvågors svall

Bland iskolosser som avbildar frusna sjöar

Mot en fond så mörk, stum och kall

Ett skådetorn mot evighetens kretsar

Ögat vilar i stjärnors läger

Likt ett fackeltåg från avlägsna himlaspetsar

Som tecknar vad ljuset äger

Meteoriter lockar arkeolog och astronom

Det som fallit från fjärran firmament

Ett spår av universums axiom

Samlas i jordlagrens sediment

The archipelago of space with cobs and skerries

Acquired by the dance of the nebulae

Our origin has drawn its map and sphere

We swim in the sea of ​​its enchanting radiance

Deep thoughts that do not fit on earth

From the shadows of the fathers they slowly wander

The mystery of stars accompanies the words

Where oracle and theory meet

The burning islands of space

Illuminates our path through time and space

Among ice colossi depicting frozen lakes

The palette of life in the universe

The burning islands of space

Throws out a fire with waves of light waves

Among ice colossi depicting frozen lakes

Against a background so dark, dumb and cold

A spectator tower against the circles of eternity

The eye rests in the camp of stars

Like a torchlight procession from distant peaks

Who draws what the light owns

Meteorites attract archaeologists and astronomers

That which has fallen from a distant firmament

A trace of the axiom of the universe

Collects in the sediments of the soil layers