Så kallt - Tysta Mari

Du är stenad under Stockholms sol,

Du är en hyena med vassa klor.

Du skapar rytmer, du färgar betong,

Husen svajar, och du svajar med dom.

Det rullar plattor när natten rullar på,

Du mixar färger för det läker sår.

Du samlar stenar som du sätter ihop,

Du bankar ner takten för den går för fort.

Sverige är så kallt.*

Du bryter mönster, delarna är två,

I kärnan av ditt hjärta sitter en nål.

Från Stockholms höjder tittar du ner,

På Stockholms synder och du ler.

En gammal rytm som du har kvar,

Det blåa skär dom där ackorden av,

Den sista fria, den som blev kvar.

Den sista fria, du går aldrig av.

Du kollar ryggen, du är aldrig betrodd,

Du kastar stenar från en bro.

Det här landet är så platt,

Du klipper bojor genom att slänga allt.

Mamma!

Kolla Hit!

Pappa!

Kolla Hit!

Det är lika blekt som ditt skinn,

Det är lika blekt som ditt skinn.

Sverige är så kallt.*

En droppe färg mot svart asfalt…

You are stoned under Stockholm's sun,

You're a hyena with sharp claws.

You create rhythms, you color concrete,

The houses sway, and you sway with them.

It rolls plates as the night rolls on,

You mix colors because it heals wounds.

You collect stones that you put together,

You slow down because it goes too fast.

Sweden is so cold. *

You break patterns, the parts are two,

At the core of your heart is a needle.

From Stockholm's heights you look down,

On Stockholm's sins and you smile.

An old rhythm you have left,

The blue cuts them where the chords of,

The last free, the one who remained.

The last free, you never get off.

You check your back, you are never trusted,

You throw stones from a bridge.

This country is so flat,

You cut shackles by throwing everything away.

Mother!

Look here!

Dad!

Look here!

It's as pale as your skin,

It is as pale as your skin.

Sweden is so cold. *

A drop of paint against black asphalt…