Salt i mina sår - Tysta Mari

Med den blå ormen genom stan

Genom folk som vimlar runt I tusental

En dag till, hade hellre legat kvar

En dag till av så lite jag

Lever upp till andras och inte mina krav

En timme till ingenting igen

Jag har Garbochock I lurarna på vägen hem

Så trött på tomheten, så trött på Hagsätras perrong

För ibland så vill jag bara spränga all betong

Slå sönder hela stan till tonerna av Blått & Guld

Fast ibland så vill jag låsa in mig I nåt år

Men jag behöver den där pulsen, känna hur det slår

Som salt I mina sår

Stänger hjärnan när dörrarna stängs

Är ett ackord I en sång som saknar refräng

Och jag ser samma gator varje dag

Ansikten som jag känner igen men jag

Har aldrig hört ett ord, bara tomma blickar, inget prat

Och det e mörkt under ögonen I spegeln

Stirrat ut genom rutan hela vägen

Som ett skepp med revade segel

För ibland så vill jag bara spränga all betong

Slå sönder hela stan till tonerna av Blått & Guld

Fast ibland så vill jag låsa in mig I nåt år

Men jag behöver den där pulsen, känna hur det slår

Som salt I mina sår

Men jag lever och lär

Det är samma för dom flesta här

Där ansiktena är färgade av neon

Och varje vänligt leende e som ett hån

Man växer upp och man faller in

Man blir allt man aldrig skulle bli

För ibland så vill jag bara spränga all betong

Slå sönder hela stan till tonerna av Blått & Guld

Fast ibland så vill jag låsa in mig I nåt år

Men jag behöver den där pulsen, känna hur det slår

Som salt I mina sår

With the blue snake through town

Through thousands of people

One more day, would rather have stayed

Another day of so little me

Lives up to others and not my demands

An hour to nothing again

I have Garbochock I headphones on the way home

So tired of the emptiness, so tired of Hagsätra's platform

Because sometimes I just want to blow up all the concrete

Smash the whole town to the tones of Blue & Gold

But sometimes I want to lock myself in for a year or so

But I need that pulse, feel how it beats

Like salt in my wounds

Closes the brain when the doors are closed

Is a chord in a song that lacks chorus

And I see the same streets every day

Faces that I recognize but me

Never heard a word, just blank stares, no talk

And it's dark under the eyes in the mirror

Stared out the window all the way

Like a ship with torn sails

Because sometimes I just want to blow up all the concrete

Smash the whole town to the tones of Blue & Gold

But sometimes I want to lock myself in for a year or so

But I need that pulse, feel how it beats

Like salt in my wounds

But I live and learn

It's the same for most people here

Where the faces are colored by neon

And every friendly smile e like a mockery

You grow up and you fall in

You become everything you never would be

Because sometimes I just want to blow up all the concrete

Smash the whole town to the tones of Blue & Gold

But sometimes I want to lock myself in for a year or so

But I need that pulse, feel how it beats

Like salt in my wounds