Lejonbruden - Triakel

I skimrande bruddräkt så vit som en snö

Står djurtämjarens dotter, en blomstrande mö

Hon tvingats att giva en främling sin hand

I morgon går färden till främmande land

Ren gästerna samlats men tid är det än

För Selma att träffa sin trofaste vän

Och sorgsen hon gångar till lejonets bur

Att taga farväl av sitt älskade djur

Hon lägger sig ner där hon förr varit van

Och lindar sin arm kring dess böljande man

Och skogarnas konung sin vildhet har glömt

När Selma hon smeker och viskar så ömt

Vi måste nu skiljas min bruddräkt du ser

Hav tack kära vän nu vi råkas ej mer

Jag tvingats att giva en främling min hand

I morgon går färden till främmande land

Du blickar så ömt du mig säkert förstår

Förlåt kära vän se jag torkar en tår

Men hör hur min brudgum han ropar igen

Farväl nu för alltid min älskade vän

En kyss nu till avsked hon lejonet ger

Men mannnen vid gallret nu lejonet ser

Med ens är dess saktmod och mildhet förbi

Det reser sig häftigt i fullt raseri

Den väldiga svansen nu svängningen tar

Och Selma står dödsblek men fattning hon har

Att bedja och hota är fåfängt beslut

För dörren står djuret hon slipper ej ut

Kom hit med en bössa nu främlingen skrek

Ett skott ska väl ända den blodiga lek

Och dödstystnad härskar geväret han får

Han laddar nu, djuret hans mening förstår

Och lejonet rasar i fängslande bur

Vill Selma försvara men vet icke hur

Ett rytande skallar barmhärtige gud

I stycken slet lejonet främlingens brud

Och sedan det druckit den älskades blod

Det lägger sig stilla med nedslaget mod

Vid bleknande liket det väntar få tröst

En kula som mördande sårar dess bröst

In shimmering wedding dress as white as a snow

Stands the animal tamer's daughter, a thriving maiden

She was forced to give a stranger her hand

Tomorrow the journey goes to a foreign land

Clean guests gathered but time is still there

For Selma to meet her faithful friend

And sad she walks to the lion's cage

To say goodbye to his beloved animal

She lies down where she used to be

And wraps his arm around its undulating man

And the king of the forests has forgotten his savagery

When Selma she caresses and whispers so tenderly

We must now part my bridal suit you see

Thank you dear friend now we do not happen again

I was forced to give a stranger my hand

Tomorrow the journey goes to a foreign land

You look so tender you surely understand me

Sorry dear friend see I wipe a tear

But hear my groom shouting again

Farewell now forever my beloved friend

A kiss now to farewell she the lion gives

But the man at the grate now the lion sees

Suddenly its meekness and gentleness are over

It rises fiercely in full rage

The huge tail now the swing takes

And Selma is pale to death, but she has the composure

Praying and threatening is a vain decision

At the door stands the animal she does not escape

Come here with a rifle now the stranger screamed

A shot should well end the bloody game

And deathly silence rules the rifle he receives

He is charging now, the animal understands his meaning

And the lion rages in captivating cages

Selma wants to defend but does not know how

A roaring skull merciful god

In pieces, the lion tore the stranger's bride

And then it drank the beloved's blood

It calms down with the brave courage

When the corpse fades, little consolation awaits

A bullet that kills hurts its breast