Innan gryningen - Triakel

Så kom du då till sist.

Du var en främling

En mytgestalt som jag hört talas om

Så många hade målat dina bilder

Men det var bortom bilderna du kom

Vi trodde du var användbar, till salu

Vi skrev ditt namn på våra stridsbanér

Vi byggde katedraler högt mot himlen

Men du gick hela tiden längre ner

Du är ett barn som ligger på ett jordgolv

Du fryser om vi inte griper in

Du rör vid kroppar, hatar orättvisor

Du bjuder älskande på moget vin

Du stiger ut ur alla tomma gravar

Du är en vind som säger: det blir vår

Du kommer som en flykting över bergen

Du följer oss dit ingen annan når

Du är den sång om livet som jag glömde

Den sanning jag förrådde dag för dag

Jag svek mig själv: den spegel

Som jag gömde

Bär dina bråddjup, dina anletsdrag

Kom närmare.

Bli kvar hos mig

Det mörknar

Och kanske ljusnar det på nytt igen

Ditt liv ska bära mig.

Jag hör en koltrast

Som sjunger timmen innan gryningen

So you finally came.

You were a stranger

A mythical figure that I have heard about

So many had painted your pictures

But it was beyond the pictures you came

We thought you were helpful, for sale

We wrote your name on our battle banners

We built cathedrals high in the sky

But you kept going further down

You are a child lying on a ground floor

You freeze if we do not intervene

You touch bodies, hate injustices

You offer lovers mature wine

You rise out of all the empty graves

You are a wind that says: it will be spring

You come over the mountains like a refugee

You follow us where no one else can reach

You're the song about life I forgot

The truth I betrayed day by day

I betrayed myself: that mirror

Which I hid

Wear your abyss, your features

Come closer.

Stay with me

It's getting dark

And maybe it's brightening up again

Your life should carry me.

I hear a blackbird

Who sings the hour before dawn