Pepparmyntstabletterna - Torsson

Det var mörkt klockan 6 och jag satt på min buss

Som vanligt på väg hem från mitt jobb

Det var fullt och på platsen bredvid mig där satt

En man som var klädd som en snobb

Hans skjorta vit, hans kavaj var korrekt

Han luktade ändå av svett

Jag var trött och försökte och tänka på annat

När han sög på en pepparmyntstablett

Jag blev klämd mellan mannen och fönstret och sa:

«Förlåt, kan ni flytta Er en bit»?

Då la han ett pekfinger över sin mun

Och skakade huvet hit och dit

Jag antog av gesten att mannen var stum

Det var den ende jag någonsin sett

Jag mötte hans blick och han nickade vänligt

Och bjöd på en pepparmyntstablett

Han tog upp en gammal mobiltelefon

Och peka' på knappen för «Mute»

Jag minns att jag tyckte det verkade som

Han trodde jag var en idiot!

Han log för sig själv, och han skrattade tyst

På ett underligt, grymtande sätt

Sen tystnade skrattet, hans leende dog

Och han bjöd på en pepparmyntstablett

När dom stannade bussen på nästa hållplats

Så hände en underlig sak

En maskerad man steg på där framme

Och dessutom flera där bak

Mannen där framme drog upp en pistol

Sa till oss att sitta still

Han ställde sig alldeles bredvid oss

Och luktade pepparmyntspastill

Dom maskerade männen gick fram längs gången

Och skrek på ett främmande språk

Dom tog våra pengar och smycken och guld

Och slog vår chaufför med en påk

Sen tog dom den stumme och hoppade av

Den stumme skrattade brett

Han försvann och var borta men kvar på hans plats

Låg en ask med en pepparmyntstablett

It was dark at 6 o'clock and I was sitting on my bus

As usual on the way home from my job

It was full and in the seat next to me there sat

A man who was dressed like a snob

His shirt white, his jacket was correct

He still smelled of sweat

I was tired and tried to think of other things

When he sucked on a peppermint tablet

I was pinned between the man and the window and said:

«Excuse me, can you move a bit»?

Then he put a forefinger over his mouth

And shook his hood this way and that

I assumed from the gesture that the man was mute

It was the only one I ever saw

I met his gaze and he nodded kindly

And offered a peppermint tablet

He picked up an old cell phone

And touch the button for «Mute»

I remember thinking it seemed like

He thought I was an idiot!

He smiled to himself, and he laughed quietly

In a weird, grunting way

Then the laughter stopped, his smile died

And he offered a peppermint tablet

When they stopped the bus at the next stop

Then a strange thing happened

A masked man stepped forward

And also several in the back

The man in front pulled out a gun

Told us to sit still

He stood right next to us

And smelled of peppermint lozenges

The masked men walked up the aisle

And screamed in a foreign language

They took our money and jewelry and gold

And hit our driver with a club

Then they took the dumb one and jumped off

The mute laughed widely

He disappeared and was gone but remained in his place

There was a box with a peppermint tablet