Högdalen Centrum - Tomas Andersson Wij

Den sjunkande solen

Brann till i ett fönsterpar

Jag gick från perrongen

Upp mot Hank’s Heaven Bar

Och tunnelbanerälsen

Den skakade under mig

När ett tåg kom in

Jag var en timme för tidig

Jag skulle hem till dig

I Högdalens centrum

På vinst och förlust

Jag gick Skebokvarn bort

Till Thåströms barndomshem

Brunt trevåningshus

En tall skymde himmelen

Tog en bild på porten

En hyresgäst gömde sig

Och släckte ner

Jag stod där och tänkte

Det här är nån sorts början för mig

Högdalens centrum 1977

Vi ger till varann

Det enda vi har att ge

De räknade timmarna

Vår lilla evighet

Och vi vet inte riktigt

Vad vi ska med varandra till

Och hur man gör

Vi vill släppa oss själva

Det är i alla fall vad jag vill

Högdalens centrum

Vi gick till din säng

Kanske nånting

Kanske ingenting ingenting

Kanske nånting

En ny början en ny

Kanske nånting

Kanske ingenting ingenting

Kanske nånting

En ny början för mig

Det tog tjugo år att ta mig

Till scenen jag drömde om

Man är aldrig framme jag vet

Ändå känns det som

Som om det här är det sista

Eller första jag skriver på

Som om förmågan att släppa

Är det allt hänger på

Högdalens centrum

En mörk perrong

Kanske nånting

Kanske ingenting ingenting

Kanske nånting

En ny början en ny

Kanske nånting

Kanske ingenting ingenting

Kanske nånting

En ny början för mig

The setting sun

Burned in a pair of windows

I walked off the platform

Up towards Hank's Heaven Bar

And the subway rails

It shook under me

When a train came in

I was an hour early

I was going home to you

In the center of Högdalen

On profit and loss

I went Skebokvarn away

To Thåström's childhood home

Brown three-storey house

A number obscured the sky

Took a picture at the gate

A tenant hid

And extinguished

I stood there thinking

This is kind of the beginning for me

Högdalen center 1977

We give to each other

The only thing we have to give

The counted hours

Our little eternity

And we do not really know

What we're going to do with each other

And how to do

We want to let go of ourselves

At least that's what I want

Högdalen's center

We went to your bed

Maybe something

Maybe nothing nothing

Maybe something

A new beginning a new one

Maybe something

Maybe nothing nothing

Maybe something

A new beginning for me

It took twenty years to take me

To the scene I dreamed of

You never arrive, I know

Still, it feels like

As if this is the last thing

Or first I write on

As if the ability to let go

Is it all hanging on

Högdalen's center

A dark platform

Maybe something

Maybe nothing nothing

Maybe something

A new beginning a new one

Maybe something

Maybe nothing nothing

Maybe something

A new beginning for me