Tommy och hans mamma - Tomas Andersson Wij

Den här doften av kastanj och gräs

pizzerian och grusvägsdammet

De här svala 50-talshusen

och alla bänkar där ingen nykter människa sitter

Jag är tillbaka där det började en gång

det var i ett annat liv, känns det som

Samma ljud när tunnelbanan stannar

Samma människa, ändå en helt annan

Och där ovanför Tobak och Spel

bodde Tommy och hans mamma

Hon var den vackraste mamma jag sett

Hon hade smink och inget hår under armarna

Och hon spelade Rod Stewart för oss

Hon lät oss smaka cigaretter

Och männen som kom och gick där,

Jag minns hur de vek med blickarna

Det var en Aspudden-sommar

barndomens allra sista sommar

Se upp för dörrarna, dörrarna stängs

Vi rusade framåt genom tunnlarna

Framåt

En sak har jag lärt mig

Livet är inte ute efter mig

Och en sak har jag fattat äntligen

Livet vill mig inget ont

Och det jag inte kan förändra

Det kan jag acceptera

Och det jag kan acceptera

Det är redan förändrat

Deras kyskåp som brummade

Expressens korsord och fotboll vid tre

Det fanns en tystnad mellan husen här

Som jag aldrig riktigt kunde leva med

Jag minns en Aspudden-sommar

Jag minns skarpt ljus mot gula fasader

och att jag redan var på väg mot något annat

Jag minns ett regn över tomma gator

Tommy, hör du mig?

Tommys mamma, hör du mig?

Tommy, hör du mig?

Tommys mamma, hör du mig?

Ja det var länge sen tanken föddes

att alla ska ha samma chans

Och vi stiftade nya vägar

Tills fattigdomen inte fanns

Men då sitter vi runt bordet

Dukat med allt det bästa i världen

Och några tar vad dom vill ha, medan

Andra inte förmår att lyfta armen

This scent of chestnut and grass

the pizzeria and the gravel road pond

These cool 50's houses

and all the benches where no sober man sits

I'm back where it started once

it was in another life, it feels like

The same sound when the subway stops

The same person, yet a completely different one

And there above Tobacco and Games

lived Tommy and his mother

She was the most beautiful mother I've ever seen

She had makeup and no hair under her arms

And she played Rod Stewart for us

She let us taste cigarettes

And the men who came and went there,

I remember how they looked away

It was an Aspudden summer

the very last summer of childhood

Watch out for the doors, the doors close

We rushed forward through the tunnels

Forward

I have learned one thing

Life is not after me

And one thing I have finally understood

Life does not want me to hurt

And what I can not change

I can accept that

And what I can accept

That has already changed

Their chest of drawers humming

Expressen's crossword puzzle and football at three

There was a silence between the houses here

Which I could never really live with

I remember an Aspudden summer

I remember bright light against yellow facades

and that I was already on my way to something else

I remember a rain over empty streets

Tommy, can you hear me?

Tommy's mom, can you hear me?

Tommy, can you hear me?

Tommy's mom, can you hear me?

Yes, it was a long time since the idea was born

that everyone should have the same chance

And we paved new paths

Until poverty did not exist

But then we sit around the table

Tablecloth with all the best in the world

And some take what they want, while

Others are unable to lift their arm