Dina svala händer - Tomas Andersson Wij

Låt mig känna

Dina svala händer

Mot mitt huvud

Mot min kind

Låt mig låna

Dina klara ögon

Nu när mina

Spruckit som porslin

De drivande molnen

Gör skuggspel mot berget

Och skären de blänker

Som din panna

Håll mig stilla

Med dina svala händer

Din förtröstan

Blås den in i mig

Säg att nånstans

Finns en väg vi inte tänkt på

Lär mig tro

Att allting ordnar sig

De drivande molnen

Gör skuggspel mot berget

Och skären de blänker

Som din panna

Vi vänjer oss sakta

Vid starkare ljus

Den tröst som vi har

Är varandra

Let me know

Your cool hands

Towards my head

Towards my cheek

Let me borrow

Your clear eyes

Now when mine

Cracked like porcelain

The driving clouds

Make shadow play against the mountain

And the cuts they glitter

Like your forehead

Hold me still

With your cool hands

Your trust

Blow it into me

Say that somewhere

Is there a way we have not thought of

Teach me to believe

That everything is in order

The driving clouds

Make shadow play against the mountain

And the cuts they glitter

Like your forehead

We get used to it slowly

In brighter light

The comfort we have

Are each other