Vandring utan spår - Stilla

Vid mina vårvackra vägar

Lyser solen alltid lågt

Skuggor långa

Bakom bark och barr

Att sluta eller vända

Där skogen tätnar

Valet och kvalens natt

Stundar nu så snart

Skymningen efter en vacker dag

Känns som att någon lämnar…

Men nattens prakt får en inget att sakna eller längta

Den klara himlen

Så mörk men ändå så ljus

Stundom röd av blod, stundom kall i gråblått skimmer

Men alltid att själen behaga

Kvar han stod när alla lämnade

I eftertänksam melankoli

Han valde vägar ingen annan ville gå

Och stannade i eftertänksam melankoli

By my beautiful spring roads

The sun always shines low

Shadows long

Behind bark and conifers

To stop or turn

Where the forest is dense

The election and the night of the qualifiers

Moment now so soon

Dusk after a beautiful day

Feels like someone is leaving…

But the splendor of the night makes one not miss or long for

The clear sky

So dark but still so light

Sometimes red with blood, sometimes cold in gray-blue shimmer

But always to please the soul

Where he stood when everyone left

In pensive melancholy

He chose paths no one else wanted to go

And stayed in pensive melancholy