Ensamhetens andar - Stilla

Självvald den är, den ensamhet här önskas beskriva

Ifred vill den vara, och längtar alltid bort

Bort från dig och ditt

Aldrig fylld av avsky

Alltid fylld av kärlek

Till ensamheten

Till människan

Den ensliga vägen alla stundom vandrar

Ingen står beroende av andras ben

I tanken

I önskan

Till ensamheten, till människan

Frigjort är köttet och leder anden

Bort från kroppen

I samförstånd ett avsked aldrig delat

Med din verklighet

It is self-chosen, the loneliness here is wanted to describe

Ifred wants it to be, and always longs for it

Away from you and yours

Never filled with disgust

Always filled with love

To the loneliness

To man

The lonely road everyone sometimes walks

No one is dependent on the legs of others

In the tank

In the desire

To loneliness, to man

The flesh is released and leads the spirit

Away from the body

By consensus a farewell never shared

With your reality