Trubbel - Monica Zetterlund

Nu lyser ängarna av sommarns alla blommor.

Nu surrar bin, och fåglar sjunger överallt.

Nu stryker vinden genom trädens höga kronor

men i min trädgård är det visset, mörkt och kallt.

Här är det risigt och förvuxet, fult och snårigt

och lika hopplöst trist och grått som i mitt bröst.

Därute doftar det av sommarns alla dofter.

Där är det sommar, men här inne är det höst.

Jag levde lycklig här med dig och mina katter

ett liv i synd och utan omsorg att bli frälst.

Försonad med min karaktär, för jag har aldrig

kunnat säga nej till någonting som helst.

Och aldrig nekat mig det ena eller andra,

och levat livet, tills jag krossades en dag.

Det börja med att du bedrog mig med en annan,

en som du sa var mycket finare än jag.

Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med gråten

och jag blev grundligt jämförd med din fina vän

Tills du bekände att han givit dig på boten

Då blev det dödstyst här i trädgården igen!

Ifrån den stunden blev den mannen dubbelt hatad

Han hade lekt med dig, med oss ett litet slag

Och jag, jag kände det som även jag var ratad

Jag ville slåss, och gick mot mitt livs nederlag

Jag hade hammaren beredd under kavajen

När han kom ut i sidenscarf och sa: God dag!

Kom in och slå dig ner en stund så får vi prata!

Jag bara stammade, nu minns jag inte vad…

Och jag blev bjuden på konjak och på cigarrer

och kunde inte få mig till att säga nej!

Och när vi skiljdes var vi bästisar och bundis

och jag tog saker som du glömt med hem till dig!

Jag går omkring i mitt pompej, i bland ruiner

och jag trampar runt i resterna utav vårt liv

Men du skall aldrig ge mig pikar om sekiner

och aldrig skall du bli en annans tidsfördriv!

Nej, åt det gamla skall vi binda vackra kransar

och ta vårt liv och mina katter som de är.

Och trots all kärleksbrist och trasighet och fransar

Dig skall jag älska livet ut, dig har jag kär!

Now the meadows shine with all the summer flowers.

Now bees are buzzing, and birds are singing everywhere.

Now the wind blows through the tall crowns of the trees

but in my garden it is certain, dark and cold.

Here it is rickety and overgrown, ugly and snarky

and as hopelessly dreary and gray as in my breast.

Out there it smells of all the scents of summer.

It's summer there, but in here it's autumn.

I lived happily here with you and my cats

a life of sin and without care to be saved.

Reconciled with my character, because I never have

able to say no to anything.

And never denied me one or the other,

and lived life, until I was crushed one day.

It started with you cheating on me with someone else,

one that you said was much nicer than me.

Our quarrel lasted weeks, the shouting mixed with the crying

and I was thoroughly compared to your fine friend

Until you confessed that he gave you the penance

Then it was deathly quiet here in the garden again!

From that moment on that man was doubly hated

He had played with you, with us a little bit

And I, I felt that I too was lost

I wanted to fight, and was headed for the defeat of my life

I had the hammer ready under my jacket

When he came out in a silk scarf and said: Good day!

Come in and sit down for a while and let's talk!

I just stuttered, now I don't remember what…

And I was invited to cognac and cigars

and couldn't bring myself to say no!

And when we broke up we were besties and bondis

and I brought home things you forgot!

I walk around in my Pompeii, in among ruins

and I stomp around in the remains of our life

But you'll never give me pecks about sequins

and never shall you become someone else's pastime!

No, for the old we shall tie beautiful wreaths

and take our life and my cats as they are.

And despite all the lack of love and brokenness and fringes

I will love you for life, I love you!