Sjukhus - KENT

Dom tog mig till en plats där inget växte

Till en plats där bara skuggorna i dammet hade tid

Dom tog mig till en sal, ett solblekt sjukhus

Där alla dörrar var såtunga att dom inte krävde lås

Dom ledde mig förbi rader av stärkta sängar

Där våra steg ska eka länge efter att vi alla gått ur tiden

Dom skriker ditt namn just när regnet träffar fönstren

Och en ond vind skakar träden, tamburin shakers av döda löv

Och dom tog mig till en smutsig strand

Där vålnader av surfare som drunknat samlade PET-flaskor för pant

Påen grusväg mellan fält där ondskans blommor tilläts växa

Och förvandla evig skog till skvallerpress

Och dom pekar mot en fond, giftgula moln

Oranga lampor, tysta silos, jetplans ångspår, bengråtorn

Dom viskar i mitt öra

«Ser du framtiden, ser du hur inget växer, inget lever men ingen dör?»

När man äntligen kan se alla mekanismerna där bakom

Såblir man aldrig rädd mer

När man äntligen kan se alla kejsare står nakna

Såvänder allt igen

Allt vänder om igen

Jag vaknar i en sal, påett skuggigt sjukhus står en kvinna

vid min säng som blekt sina tänder en grad för hårt

Hon smeker min kind varligt med en hand konstgjord som dockors

Rynkfri, ringlös, målad, tung och febervarm

Och vi lurar ditt porslin, småilskna utslag är en släng av

allergi främst mot min samtid och min tro

Jag skriver ditt namn tveksamt påett vykort, liksom testar

Vem du var, det har jag glömt för längesen

När man äntligen kan se vem som drar i alla trådar

Såblir man aldrig rädd mer

När man äntligen kan se alla kejsare stånakna

Såvänder allt igen

Allt vänder om igen

Jag går ensam in i ljuset

Jag går ensam in i ljuset

Jag går ensam in i ljuset

Jag går ensam in i ljuset

They took me to a place where nothing grew

To a place where only the shadows in the dust had time

They took me to a ward, a sun-bleached hospital

Where all the doors were so heavy that they did not require locks

They led me past rows of reinforced beds

Where our steps will echo long after we have all run out of time

They shout your name just when the rain hits the windows

And an evil wind shakes the trees, tambourine shakers of dead leaves

And they took me to a dirty beach

There ghosts of surfers who drowned collected PET bottles for pledge

On a gravel road between fields where the flowers of evil were allowed to grow

And turn eternal forest into gossip press

And they point to a background, poisonous yellow clouds

Orange lights, quiet silos, jet plane steam tracks, bone gray towers

They whisper in my ear

"Do you see the future, do you see how nothing grows, nothing lives but no one dies?"

When you can finally see all the mechanisms behind it

You never get scared again

When you can finally see all the emperors standing naked

Uses everything again

Everything turns around again

I wake up in a room, in a shady hospital stands a woman

at my bedside that bleached his teeth a degree too hard

She caresses my cheek gently with a hand artificial like dolls

Wrinkle-free, ringless, painted, heavy and feverish

And we cheat on your crockery, angry rashes are a toss off

allergy mainly to my contemporaries and my faith

I write your name doubtfully on a postcard, as well as test

Who you were, I forgot for a long time

When you can finally see who is pulling all the strings

You never get scared again

When you can finally see all the emperors standing

Uses everything again

Everything turns around again

I walk alone into the light

I walk alone into the light

I walk alone into the light

I walk alone into the light