Nostromo - KENT

April kom till stan

Läget var desperat

Jag är stolt att vi klarade av det

En del vänner försvann

Kärlek på långdistans

Några av dem var jag med och begravde

Men i minnet är jag hemma, mitt rum på Äppelstigen

Tar bussen upp mot Nyfors till dig

Jag hittar sista ciggen i Martins paisleyskjorta

Jag tror att världen väntar på mig

Men vi gav inga löften, har inga ord att hålla

Finns inget mer att säga nu

Jag lovar att jag minns allt som solljus på fasaden

Jag ser det klart framför mig

På spelning på ett kårhus, jag mötte mitt livs kärlek

Utan att egentligen levt

Jag föll på knä i hallen, jag tillbad telefonen

Och varje tyst minut var ett svek

Om jag hade något att säga fick jag åka hela vägen hem till dig

Eller skriva ett brev

Så svara på min fråga, jag har så jävla tråkigt

Varför blev allt som det blev?

Sommaren kom som ett grymt litet barn

Du sa: «Nu är det äntligen över»

Alla vänner vi har

Well, de få vi har kvar

Är det enda vi egentligen behöver

Ensam kom du och ensam går du

En vilsen astronaut

Den enda levande på Nostromo

Den sista i ditt slag

Ensam kom du och ensam går du

Den starkaste av de svaga

Omutbar som Conrads Nostromo

Är du en astronaut?

Jag lovar att jag minns allt nästan som det hände

Vi pratar aldrig om det igen

Men vi tänker alltid på det

Förvränger vissa saker

Förtränger allt det fula vi känt

Vi slipar ner våra kanter, våra drömmar, våra ideal

Den obegripliga kärleken

Och vägen till vårt helvete är byggd av goda föresatser

Hjältarna har blivit fienden

April came to town

The situation was desperate

I'm proud we made it

Some friends disappeared

Long distance love

Some of them I was with and buried

But in my memory I am at home, my room on Äppelstigen

Takes the bus up to Nyfors for you

I find the last cig in Martin's paisley shirt

I think the world is waiting for me

But we made no promises, have no words to keep

There is nothing more to say now

I promise I remember everything as sunlight on the facade

I see it clearly in front of me

At a gig at a union building, I met the love of my life

Without actually living

I fell to my knees in the hall, I worshiped the phone

And every minute of silence was a betrayal

If I had anything to say, I had to go all the way home to you

Or write a letter

So answer my question, I'm so fucking bored

Why did everything turn out the way it did?

Summer came like a cruel little child

You said, "Now it's finally over"

All the friends we have

Well, the few we have left

Is the only thing we really need

You came alone and you go alone

A lost astronaut

The only one alive on Nostromo

The last of your kind

You came alone and you go alone

The strongest of the weak

Indestructible as Conrad's Nostromo

Are you an astronaut?

I promise I remember everything almost as it happened

We'll never talk about it again

But we always think about it

Distorts certain things

Represses all the ugly we felt

We grind down our edges, our dreams, our ideals

The incomprehensible love

And the road to our hell is built of good intentions

The heroes have become the enemy