Längesen vi sågs - KENT

I solen är skolgården fylld av damm

Allting är tomt, tyst, spegelblankt

Jag glömmer att vi glömt allt om varann

Alla har vi fastnat hos nån någonstans

Som en ljudlös svartvit hallucination

Är marken sedd uppifrån bron

Vi kisade mot kameran och log…

Vi viker oss på asfalten av skratt

Ingenting kan röra oss i natt

Ibland så dör jag litegrann

När du halkar med din tunga på en

Bokstav i mitt namn

Som en ljudlös svartvit hallucination

Var marken sedd uppifrån bron

Vi vände oss mot kameran och log…

Som en ljudlös svartvit hallucination

Var marken sedd uppifrån bron

Vi vände oss mot kameran och log…

In the sun, the schoolyard is filled with dust

Everything is empty, quiet, mirror-shiny

I forget that we forgot all about each other

We're all stuck with someone somewhere

Like a silent black and white hallucination

Is the ground seen from the top of the bridge

We squinted at the camera and smiled…

We give way on the tarmac of laughter

Nothing can move us tonight

Sometimes I die a little

When you slip with your tongue on one

Letter in my name

Like a silent black and white hallucination

The ground was seen from the top of the bridge

We turned to the camera and smiled…

Like a silent black and white hallucination

The ground was seen from the top of the bridge

We turned to the camera and smiled…