Brooklandsvägen - Hootenanny Singers

Jag var nöjd och alltid mig själv till behag

Och trodde mig visst inte dum

Tills på Brooklandsvägen jag mötte en dag

En ungmö, som gjorde mig stum

Det var mitt i en doftande juninatt

Och österut åskan gick

Och jag ansiktet såg, fast ljuset var matt

Och det var blott ett ögonblick

Lågt ned, lågt ned

Där små lyktor gå ut och gå in

I ungmör, jag glömt eder alla för en

Och hon kan aldrig bli min

Hon såg på mig och log men teg

Hon log och strax försvann

Men ack, då gick min frid sin väg

Och min glädjes ström förann

Så ringen ej till aftonbön

I Brooklands klockor, där

I ringen Goodman upp ur sjön

Förrän jag på nytt blir kär

Lågt ned, lågt ned

Där små lyktor gå ut och gå in

I ungmör, jag glömt eder alla för en

Och hon kan aldrig bli min

Kring Fairfields kyrka vattnet står

I nu ren tidig höst

Men förrän hon på högland står

Skall ingen ge mig tröst

Väl Goodmans gård är havets sand

Sen många tusen år

Men den skall bli till åkerland

Förrän jag en hustru får

Så låt mig gå till Brookland blott

Då åter åskan går —

Ty där hon en gång lett så gott

Hon kanske åter står

Lågt ned, lågt ned

Där små lyktor gå ut och gå in

I ungmör, jag glömt eder alla för en

Och hon kan aldrig bli min

I was happy and always pleased myself

And certainly did not think me stupid

Until on Brooklandsvägen I met one day

A young lady who made me dumb

It was in the middle of a fragrant June night

And to the east the thunder went

And I saw the face, though the light was dim

And that was just a moment

Low down, low down

Where small lanterns go out and go in

In young butter, I forgot you all for one

And she can never be mine

She looked at me and smiled but was silent

She smiled and soon disappeared

But alas, then my peace went its way

And the stream of my joy before

So do not ring the evening prayer

In Brookland's bells, there

In the ring Goodman out of the lake

Before I fall in love again

Low down, low down

Where small lanterns go out and go in

In young butter, I forgot you all for one

And she can never be mine

The water stands around Fairfield's church

In now pure early autumn

But before she stands in the highlands

Let no one give me comfort

Well Goodman's farm is the sand of the sea

For many thousands of years

But it will become arable land

Before I get a wife

So let me just go to Brookland

Then again the thunder goes -

For where she once led so well

She might be standing again

Low down, low down

Where small lanterns go out and go in

In young butter, I forgot you all for one

And she can never be mine