Jag väntar vid min mila - Hootenanny Singers

Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida

Medan stjärnorna vandra och nätterna gå

Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida

Den käraste, den käraste med ögon blå

Jag tänkt mig en vandrande snöhöljd blomma

Och drömde om ett skälvande, gäckande skratt

Jag trodde jag såg den mest älskade komma

Genom skogen, över hedarna en snötung natt

Glatt ville jag min drömda på händerna bära

Genom snåren dit bort där min koja står

Och höja ett jublande rop mot den kära

Välkommen du, som väntats i ensamma år

Jag väntar vid min mila medan timmarna lida

Medan skogarna sjunga och skyarna gå

Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida

Den käraste, den käraste med ögon blå

Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida

Den käraste, den käraste med ögon blå

I'm waiting by my log fire while the hours go by

While the stars walk and the nights go by

I'm waiting for a woman from far and wide

The dearest, the dearest with blue eyes

I imagined a wandering snow-covered flower

And dreamed of a trembling, elusive laugh

I thought I saw the most beloved coming

Through the forest, over the moors a snowy night

I happily wanted to carry my dream on my hands

Through the thickets to where my hut stands

And raise a jubilant cry against the beloved

Welcome you, who have been waiting for years alone

I wait for my mile while the hours suffer

While the forests sing and the clouds go

I'm waiting for a hiker from far and wide

The dearest, the dearest with blue eyes

I'm waiting for a woman from far and wide

The dearest, the dearest with blue eyes