Om aftonen - Hootenanny Singers

Det var om aftonen som sommaren flg rakt I famnen min

Och jag log som I min spda barndomstid

Och rda, rda blomster I mitt hjrta gingo in

Med en doft som var som evighetens frid

Det var om aftonen jag lskade som jag ej lskat frr

Och all vrlden var min skna mrka brud

Och mitt hjrta stod p gavel som en salighetens drr

Med en ingng till frbarmandet och Gud

Och jag hrde gamla snger komma ter hemifrn

Och av det ljus jag drack blev sjlen stor och ny

Och alla gamla trd och alla glnsande strn

Sjngo in mig I min barndoms grna by

Och jag dansade bland trden och jag sjng fare ljung och sten

Och min visa var s hg som aldrig mer

Den slocknade som glansen utav himlens sista sken —

Det var om aftonen, d solen hon gick ner

It was in the evening that summer followed right into my arms

And I smiled like in my early childhood

And red, red flowers In my heart went in

With a scent that was like the peace of eternity

It was in the evening I loved that I had not loved before

And the whole world was my beautiful dark bride

And my heart stood on end as a door of bliss

With an entrance to mercy and God

And I heard old songs coming home

And from the light I drank the soul became great and new

And all the old trees and all the shining stars

Sing to me In the green city of my childhood

And I danced among the trees and I sang danger heather and stone

And my show was like never before

It went out like the brightness of the last light of heaven -

It was in the evening when the sun went down