Människors Kärlek - Eva Dahlgren

Jag ligger på sängen

Och röker och tänker

I det främmande köket

Som tänkar, vad gör jag här?

Människors kärlek

Människors lust

Människors längtan

Att höra ihop är som luft

Jag skänner på huden

Och hunden är lyclig

Men hjärtat därunder

Förvånansvärt tomt

Ögonen tåras

Jag skyller på rök

Och går innan något gör ont

Och jag tror att jag vet

Och jag tror att jag känner

Men hur ska jag veta att

Jag någonsin varit där

Och fjärilars

Kittlande vingspetsar är kanske

Bara just det det är

Det är det starkaste jag känner

Inget gör mig svagare än det

Min fantasi vet inga gränser

När jag ska skydda mitt hjärta

Jag letar bland minnen

Och bilden är lyckilg

Men färgen förvånansvärt blek

Och smaken och doften

Sedan länge förlorad

Är min förmåga att älska så vek

I'm lying on the bed

And smokes and thinks

In the foreign kitchen

Who thinks, what am I doing here?

People's love

People's desire

People's longing

To belong together is like air

I rub on the skin

And the dog is happy

But the heart below

Surprisingly empty

The eyes water

I blame the smoke

And go before something hurts

And I think I know

And I think I feel

But how do I know that

I've ever been there

And butterflies

Tickling wingtips are perhaps

Just what it is

That's the strongest I feel

Nothing makes me weaker than that

My imagination knows no bounds

When to protect my heart

I search among memories

And the picture is happy

But the color is surprisingly pale

And the taste and smell

Long lost

Is my ability to love so weak