Aura - Dödsrit

I ett konstant mörker skymmer jag din aura

Bortom all ensamhet finner vi varandra

Skapta ur samma förakt återspeglar vi oss själva

Och från ett andetag vittrar vi bort

Från djupet föds vemodet

En reflektion dold inom oss själva

Som äter upp allt som inte finner ro

Vägled oss genom vår förruttnelse

In a constant darkness I obscure your aura

Beyond all loneliness we find each other

Created from the same contempt, we reflect ourselves

And from a breath we weather away

From the depths melancholy is born

A reflection hidden within ourselves

Who eats up everything that does not find peace

Guide us through our decay