Grimasch om morgonen - Cornelis Vreeswijk

Nu faller dagg och nu stiger sol

Men det kan du inte höra

Du ligger utan blus och kjol

Med läpparna mot mitt öra

Tala nu allvar, ber du bestämt:

Du skrattar visor och sjunger skämt

Du kan men vill inte göra

En sång om lyckan den sköra

Nu stiger sol och nu faller dagg

För fattigt folk och för rika

Men lyckan har en förgiftad tagg

Som man bör noga undvika

Hon stannar gärna i några dar

Men när du vill hålla henne kvar

Blir hennes ögon iskalla

Och du blir bitter som galla

Så faller daggen förutan ljud

Och gräs och blader blir våta

Och varje morgon står solen brud

Fast inga brudpsalmer låta

Ann-Katarin, du skall veta att

Det finns en lycka som dör av skratt

Men den vill smekas om natten

Och den är stilla som vatten

Stig upp ur sängen Ann-Katarin

Och lyssna på något viktigt:

Det finns ett särskilt slags ädelt vin

Som man bör njuta försiktigt

För om man dricker det utan sans

Förlorar det sin forna glans

Och du får kvar en tom flaska

Och bittra tårar och aska

Now the dew falls and now the sun rises

But you can't hear that

You are without a blouse and skirt

With his lips against my ear

Now, speak seriously, you surely ask:

You laugh carols and sing jokes

You can but don't want to

A song about happiness the fragile

Now the sun rises and now the dew falls

For poor people and for rich people

But happiness has a poisoned thorn

Which should be carefully avoided

She is happy to stay for a few days

But when you want to keep her

Her eyes become icy cold

And you become bitter as bile

Then the dew falls without sound

And grass and leaves get wet

And every morning the sun rises bride

Although no bridal hymns are sung

Ann-Katarin, you should know that

There is a happiness that dies of laughter

But it wants to be petted at night

And it is as still as water

Get out of bed Ann-Katarin

And listen to something important:

There is a special kind of noble wine

Which should be enjoyed carefully

Because if one drinks it mindlessly

Does it lose its former shine

And you are left with an empty bottle

And bitter tears and ashes