Etta - Cornelis Vreeswijk

Förr färdades jag med strömmen och vinden i obönhörlig takt

Som sanden i timglaset

Nu har man lärt mig accelerera

Så kom, min Iris, låt oss ligga tillsammans i åtta G

Så som en ljuvlig mö faller i tattarens famn pendlar vi till Copernicus

Spindelvävens glob

En ständigt, i natten bortflyende

Skalbaggen i den mörka vedboden

Den nyaste metoden är att pendla

Aldrig mera raketstarter och brinnande gräs

Håll dig i mig, min Iris, som vore vi på tivoli

Håll mig i dig…

Så som en svärdfisk faller tillbaka i havet faller vi mot Copernicus

Nolla

I used to travel with the current and the wind at an unrelenting pace

Like the sand in the hourglass

Now I have been taught to accelerate

So come, my Iris, let us lie together for eight G's

So as a lovely maiden falls into the arms of the tattar, we commute to Copernicus

Cobweb globe

A constantly, in the night fleeting away

The beetle in the dark wood shed

The newest method is to commute

No more rocket launches and burning grass

Hold on to me, my Iris, as if we were at a fun fair

Keep me in you…

As a swordfish falls back into the sea, we fall against Copernicus

Zero